Människan. Hennes uppkomst och utveckling / 37 (1909) Author: Wilhelm Leche - Tema: Nature Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Människan och ryggradsdjuren. Ryggradsdjurstypens olika utbildningsgrader

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

en stor sådan — för fostret. Vi komma framdeles
att närmare sysselsätta oss med dessa organ;
här vilja vi endast påpeka, att de möjliggöra för
det unga djuret en fullständigare utveckling inom
ägget eller moderdjurets kropp, innan det utträder i
lifvet. Alltså: larvstadiet, d. v. s. det ofullgångna,
så att säga provisoriska skick, i hvilket de lägre
ryggradsdjuren (fiskar och amfibier) i allmänhet börja
kampen för tillvaron, bortfaller — på få undantag
när — hos de högre.

Fig. 32. Förenklad bild af ryggmärgsnerverna hos en orm; f och b nervflätningar, motsvarande dem, ur hvilka hos ödlorna gå nerver till fram- (f) och baklemmarna (b). (Efter A. Carlsson.)

Af dessa hafva kräldjuren den enklaste
organisationen. Medan ingen af de nu lefvande
kräldjuren intimare ansluter sig till amfibierna,
känner man några utdöda former, som stå vissa
likaledes för länge sedan från jordytan försvunna
amfibier mycket nära; till dem återkomma vi i det
följande.

De fyra grupper, hvilka i våra dagar
representera kräldjuren: ödlor, ormar, sköldpaddor
och krokodiler (fig. 29) äro tarfliga rester af en
i forna geologiska perioder rik och mäktig
djurstam och kunna således endast erbjuda en mycket
ofullständig och föga karaktäristisk bild af kräldjurs
typen i sin helhet. Vi skola i det följande bli
i tillfälle att värdesätta dessa djurs betydelse;
deras glansperiod är för längesedan afslutad.

Här må endast erinras om, att alla kräldjur hafva i
de flesta afseenden uppnått en högre organisation
än amfibierna. Och detta står till ej ringa del
i sammanhang med att de fullständigare anpassats
till lifvet på land: i skelettet är brosket
nästan fullständigt försvunnet och har efterträdts
af benväfnad, hjärnan och sinnesorganen äro högre
utbildade, lungorna och i sammanhang härmed hjärtats
och blodkärlens anordning är mera komplicerad och
därför äfven af högre funktionell betydelse än hos
de i detta afseende bäst utrustade amfibier; detsamma
gäller ock om njurar och tarmkanal.

De minst ensidigt utbildade kräldjuren äro ödlorna
och framförallt en numera endast på Nya Zeeland
förekommande form (Hatteria, fig. 30), hvilken till
det yttre öfverensstämmer med andra ödlor, men på
grund af sin inre byggnad, särskildt skelettet,
i allmänhet anses vara den sista

Fig. 33. Hjärnor a af fågel b af ödla.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>