Människan. Hennes uppkomst och utveckling / 79 (1909) Author: Wilhelm Leche - Tema: Nature Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. De utdöda varelsernas vittnesbörd

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hästens stamträd hafva nämligen, såsom
paleontolgiska fynd visa, vuxit ut flera
sidogrenar, hvilka under tertiärperiodens
lopp dött ut utan att efterlämna några
afkomlingar. Sålunda har från den i vår
modärna häst kulminerande stammen utgått
en form, hvilkens kindtänder äro ännu mera
komplicerade än hos den förre, hvaremot den
hvad lemmarnas byggnad beträffar, är betydligt
efterblifven. Ett annat hästdjur, som ej
heller lämnat några ättlingar till vår tid,
har i förhållande till hufvud och bål för korta ben.

Fig. 88. Skelett af Phenacodus primaevus (efter Osborn).

Äfven orsakerna till de förändringar hästsläktets
organisation undergått, äro kända. Vid tertiärtidens
början låg den västra delen af Nordamerika
— hästsläktets stamort — ej så högt öfver hafvet
som nu. Klimatet var mycket fuktigt och varmt, såsom
framgår af de tropiska trädarter man känner från sagda
period. Senare höjde sig landet småningom allt mera,
och på samma gång blef klimatet allt kallare och torrare.
Skogarna försvunno småningom och öppna grässlätter intogo
deras plats. Den tropiska skogens forna invånare dogo ut,
emigrerade eller anpassade sig till de nya lefnadsvillkoren.
Det senare lyckades hästtypen göra. Så godt som alla de
förändringar, dess organisation undergått, äro lika många
småningom försiggångna anpassningar till lifvet på öppna,
gräsbevuxna slätter, som äro de nutida hästarternas
naturliga vistelseort. Medan i sumpiga skogstrakter den
större trampytan, som flera tår bilda, var af nytta för
sin innehafvare, blef för lifvet på vida grässlätter med
fastare mark snabbhet ett synnerligen viktigt vapen i
kampen för tillvaron; denna snabbhet åter uppnåddes genom
den omdaning i fotbyggnaden (förlängning, utbildning af
en enda stark tå o. s. v.), hästtypen undergått. Tillväxten
i storlek var likaledes till gagn, då gifvetvis ett större
djur i allmänhet lättare förmår

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>