Människan. Hennes uppkomst och utveckling / 113 (1909) Author: Wilhelm Leche - Tema: Nature Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Fosterutvecklingens vittnesbörd

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Hvilken roll sädescellen spelar vid
befruktningsprocessen har länge varit fullkomligt
oklart. Att densamma söker upp och kommer i beröring
med ägget är lätt att iakttaga. Men huruvida den äger
förmågan att enbart genom kontakt befrukta ägget
eller den tränger in i ägget och genom förening
med detta gifver impulsen till en ny varelse,
därom kunde blott gissningar framställas. Det
var först år 1875 som Oscar Hertwig hos sjöborrarnas
ägg i detalj följde befruktningsförloppet, hvilket,
såsom undersökningar på andra djur ådagalagt, i hufvudsak
är detsamma hos alla djur, både högre och lägre.

I sina väsentliga drag gestaltar sig befruktningen
sålunda. Af de talrika sädesceller, som sträfva att
nå ägget, lyckas i allmänhet blott en intränga
i detsamma (172 a). Vanligen finnas nämligen
särskilda skyddsinrättningar, som förhindra, att
flera sädesceller inkomma, enär detta hos de flesta
djur leder till uppkomsten af abnorma foster.

Fig. 172. Befruktningsförloppet, s sädeskärna. ä äggkärna (delvis efter O. Hertwig).

Sädescellen borrar sig in i äggets protoplasma,
hvarpå svansen upplöses och försvinner, ty den har
nu uppfyllt sin mission att vara rörelseorgan. Resten
af sädescellen: hufvudet och det s. k. mellanstycket
(fig. 172 b) tränger nu djupare in i äggkroppen,
hvarvid den undergår viktiga förändringar. Ur
mellanstycket, som skiljer sig från hufvudet,
framgår en centralkropp, omkring hvilken den
omgifvande äggprotoplasmans substans anordnar sig
strålformigt och drager med sig hufvudet, som genom
att upptaga vätska ur ägget ansväller till en blåsa,
som allt mera börjar att likna en vanlig cellkärna
(fig. 172 c). Denna »sädeskärna» (s) och äggets kärna
(ä) draga hvarandra till sig och skynda mot hvarandra
för att mötas i äggets midt, där de sammansmälta till
en enda kärna, den s. k. klyfningskärnan (fig.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>