Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Fosterutvecklingens vittnesbörd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
172 d), omkring hvilken hela protoplasmamassan bildat
en strålkrans. Den med sädescellen i ägget införda
centralkroppen klyfver sig i två och dessa vandra åt
motsatt håll i den nybildade kärnans omkrets (fig. 172
d och e). Detta är början till en celldelning af
alldeles samma slag, som förut skildrats (fig. 172 f),
och därmed är uppslaget gifvet till en ny varelse. På
för undersökningen särskildt gynnsamma ägg har
man kunnat göra den betydelsefulla iakttagelsen,
att vid klyfningskärnans delning samma antal af
sädeskärnans som af äggkärnans kromosomer inträda i
delningsprodukterna, d. v. s. i de två nya cellerna.
Med stöd af dessa och andra iakttagelser kunna
vi påstå, att befruktningen är en förening af två
celler, som härstamma från två skilda individer. Men
det väsentliga i denna förening är utan tvifvel
sammansmältning af äggets och sädescellens kärnor
till en.
Nu förstå vi ock betydelsen af den förut omtalade
förlusten af halfva kromosomantalet i ägget och
i sädescellen, en företeelse som kännetecknar
könscellernas mognad. Genom föreningen af ägg- och
sädescellens båda kärnor uppkommer en cellkärna,
som återfått det för ifrågavarande djurart typiska
antalet kromosomer. I det af oss förut valda
exemplet hade alla kroppens celler 4 kromosomer;
genom uppkomsten af polcellerna minskades detta antal
till 2 i såväl ägg- som sädescellen. Genom förening
af ägg- och sädeskärnorna, som hvardera innehålla
2 kromosomer, återvinner ägget det antal kromosomer
som vi antagit tillkom den af oss undersökta arten
nämligen 4. Hade vid könscellernas mognande ej någon
halfvering ägt rum, så skulle vid befruktningen
4 + 4 kromosomer förenats, alltså en fördubbling af
kromosomantalet utöfver det normala ägt rum; och under
generationers lopp skulle uppstå en sådan anhopning af
kärnsubstansen och ett sådant missförhållande mellan
de senare och protoplasma, att kärnan ej längre finge
rum i en vanlig cell.
Det förtjänar särskildt framhållas, att de här
skildrade företeelserna vid könscellernas mognad
och vid befruktningen äro af allmängiltig natur. Ej
blott alla hittills undersökta djurformer, både lägre
och högre, utan ock växterna förete ett i hufvudsak
likartadt förlopp. Biologen kan sålunda beträffande
fenomenen vid organismens vardande — huru mycket äfven
på detta område ännu är dunkelt — med samma rätt tala
om en allmän »lag» som kemisten och fysikern gör det
rörande vissa företeelser i den oorganiska naturen.
Ännu en sak af vikt för vår undersöknings
speciella föremål förtjänar framhållas i samband
med nyss påpekade sakförhållanden. Ehuru de här
behandlade företeelserna vid könscellernas mognad
och vid befruktningen ännu ej kunnat studeras hos
människan, ha vi dock rättighet att antaga, att hon
i detta afseende ej i något som helst väsentligt
moment afviker från alla öfriga varelser, helst en
erfarenhet, till hvilken vi i det följande återkomma,
gifvit vid handen, att ju yngre olika organismers
utvecklingsstadier äro, desto mera stämma de öfverens
med hvarandra.
Att kromosomerna måste spela en oerhördt viktig roll
vid vår egen och alla de andra varelsernas uppkomst,
att de måste vara bärare för någon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
