Människan. Hennes uppkomst och utveckling / 141 (1909) Author: Wilhelm Leche - Tema: Nature Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Fosterutvecklingens vittnesbörd

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

krympt ihop till en helt liten, knappt ärtstor blåsa. Äfven på höjden af
sin utbildning är nafvelblåsan hos människan högst sannolikt af ingen
betydelse; någon näring innehåller
den i alla fall ej, ehuru den
i öfrigt öfverensstämmer med
kräldjurs och kloakdjurs
innehållsrika äggulesäck.

Fig. 237. Människofoster, 27—30 dygn gammalt, med fosterhöljen, uppklippta och lagda i sär, nafvelblåsan m. m. (efter ett preparat å Stockholms Högskolas zootomiska institution).

Tills för kort tid sedan ansåg
man sig ha anledning till det
påståendet, att människans
fosterlif i flera viktiga punkter
skulle förete anmärkningsvärda
skillnader från alla andra
varelsers. Människofostret skulle
sålunda skilja sig från öfriga
ryggradsdjur genom en hel rad
egendomligheter såsom saknad
af en fri allantois-blåsa,
förekomsten af bukstjälk,
beskaffenheten af den af
lifmoderns slemhinna bildade
kapseln, som omger det unga
befraktade ägget efter dess inträde i lifmodern, den egendomliga starka
insvängningen af ryggraden, som är särskildt starkt utpräglad på det å fig. 200
afbildade fostret, samt äggulesäckens
förhållande. Och så är verkligen förhållandet:
dessa egenheter, hvilka länge användts
som käpphästar af dem, som velat reservera
åt människan en undantagsställning,
skilja människan redan som foster från
alla djurgrupper — från alla med undantag
af en enda: aporna! Det är de senaste
årens målmedvetna undersökningar - särskildt
de af den nyligen aflidne tysken
Emil Selenka utförda -, som tillåta oss
att i detalj och med all önskvärd
noggrannhet ådagalägga detta faktum, hvars
betydelse för uppfattningen af människans
genealogi knappast kan öfverskattas.

Fig. 238. Människofoster med moderkaka i lifmodern (öppnad; efter Strahl).

Sålunda är det fastlaget, att äfven aporna
sakna en fri allantoisblåsa och att det äfven
hos dem är en bukstjälk — fullkomligt
okänd hos andra varelser —, som utgör
förbindelsen mellan fosterkroppen och
moderkakan. Liksom hos människan skyddas hos aporna det unga
befruktade ägget af ett hölje af helt annat slag än det som förekommer hos
några andra däggdjur (vissa gnagare, igelkotten). Äfven med afseende

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>