Människan. Hennes uppkomst och utveckling / 142 (1909) Author: Wilhelm Leche - Tema: Nature Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Fosterutvecklingens vittnesbörd

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

på nafvelblåsans rudimentära tillstånd öfverensstämma apfostren fullkomligt
med människofostret, däremot ej med fostren hos öfriga däggdjur.
Också i en del andra afseenden, som väsentligen gå ut på att fullkomna
näringstillförseln till fostret, skilja sig människan och aporna gemensamt
från alla andra däggdjur.

Äfven i vissa fosterutvecklingens detaljer påträffa vi större öfverensstämmelse
mellan människan och aporna än mellan dessa och alla andra
varelser. Sålunda har man blott hos apfoster kunnat iakttaga den
egendomliga insvängningen af ryggsidan, som är utmärkande för ett visst
fosterskede hos människan och som hos båda — människan och apan — under
senare skeden åter utjämnas.

Fig. 239—240. Människofoster, 12,5 mm. långt, 31—34 dygn gammalt (efter His—Keibel).

Fig. 240. Foster af makak (Macacus cynomolgus; efter Selenka).

Till och med på ännu senare fosterskeden är öfverensstämmelsen slående
mellan människan och aporna, äfven lägre stående, såsom den vanliga
makaken (Macacus cynomolgus). Läsaren kan öfvertyga sig härom genom
att jämföra de här meddelade naturtrogna bilderna af ett omkring 33 dygns
gammalt människofoster (fig. 239) och af ett foster af sagda apa på
motsvarande utbildningsgrad (fig. 240): knappast annat än svansens olika längd
skiljer dem åt! Öfverhufvud kunna vi på grund af Selenka’s undersökningar
fastställa, att, om man för jämförelsens skull på apornas fosterutveckling
öfverför de tidsuppgifter, som gälla för människofostrets utvecklingsskeden,
en slående likformighet i fosterkroppens utbildning råder hos människan
och apan ända till omkring sjätte fosterveckan. Efter denna tid skiljas
människans och de lägre apornas vägar för hvarje steg och dag allt mera
och mera, medan människan och de högre apformerna ännu följas åt ett
långt stycke på vägen. En granskning af fig. 241 och 242 är ägnad att
gifva ett starkt intryck af den likformighet, som råder mellan ett
människofoster, som redan uppnått en ålder 47—51 dygn och en gibbon på
ett motsvarande utbildningsplan. Endast handens och framför allt fotens
redan tydligt utpräglade skiljaktigheter skydda dessa småttingar för att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>