Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI. Människokroppens rudimentära organ
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sen är en fortsatt utbildning af fosteranlaget
eller blott en missbildning, förorsakad af abnorma
förhållanden under fosterlifvet, böra vi ej lägga
för stor vikt på denna företeelse.
Af större teoretisk betydelse än dessa svansmänniskor
är det faktum, att på den fullväxta människans
svanskotor fästa sig flera, mer eller mindre
rudimentära muskler (fig. 253), för hvilka människan
tydligtvis lika litet kan hafva någon användning
som för de förkrympta svanskotorna själfva, medan
motsvarande muskler hos de med svans försedda
däggdjuren uppträda i fullt utbildadt och tjänstbart
skick. Vi hafva således här för oss ett typiskt
exempel på ett rudimentärt organ: hos människans
foster förekomma anlag till en svansbildning, hvilka
anlag dock, då hos henne en svans ej kan anses vara
hvarken nyttig eller prydlig, i regel ej uppnå någon
vidare utbildning utan hos den fullväxta individen
kvarstå i förkrympt tillstånd. Till de typiskt
rudimentära bildningarna höra ock de små, glest
stående hår, som bekläda större delen af människans
kropp - någon som helst nytta kunna vi tydligtvis
ej hafva af dessa bihang. Men de äro ej blott ej
till nytta utan de kunna rentaf bli till skada. De
kapslar, i hvilka dessa småhår äro fästade, utgöra
nämligen gynnsamma härdar för utvecklingen af en del
i dammet förekommande mikrober.
Fig. 257. Ansiktet af ett fem månader gammalt
människofoster med embryonal hårbeklädnad
(efter Ecker-Wiedersheim).
Dessa alstra vegetationer, som ofta gifva upphof
till vissa hudåkommor såsom finnar och variga utslag.
I motsats till den fullväxta människans rudimentära
hår står den hårbeklädnad, som utmärker fostret. I
sjätte fostermånaden är nämligen hela kroppen - med
undantag af handens insida, fotsulan, läpparna och
vissa delar af könsorganen - beklädd med tätstående,
mjuka och ganska långa hår »lanugo» (fig. 257). Men
redan före födelsen och under loppet af första
lefnadsåret försvinner denna hårbeklädnad för att
efterträdas af de till större delen rudimentära håren,
som utmärka den fullvuxna.
Den rikligare hårväxt, som är kännetecknande för
fostret, talar för, att människan en gång äfven i
detta afseende ej skilt sig från det stora flertalet
andra däggdjur: att hon fordom haft en fullständigare
och funktionellt betydelsefullare hårbeklädnad än i
våra dagar.
Att denna uppfattning är riktig, framgår också af
den omständigheten, att man äfven hos fullt utbildade
både män och kvinnor ej sällan påträffat en hårväxt,
som i yppighet kan täfla med många däggdjurs. Denna
hårbeklädnad är emellertid hos olika personer af olika
slag. Än är den att uppfatta som en hämningsbildning,
d. v. s. håren från fosterlifvet (lanugo) kvarstå
hos barnet i stället för att fällas, de utbildas och
blifva längre un-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
