Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI. Människokroppens rudimentära organ
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dergår en förberedelseprocess (kokning m. m.), afsedd
att underlätta matsmältningen, hvarigenom tändernas
arbete skulle blifva mindre värde- och betydelsefullt
för oss. Den kanske förnämsta orsaken till denna
tillbakagång är snarare att söka i den omständigheten,
att människans käkar under hennes historiska utveckling
förkortats - i olika grad hos olika folkslag - och på
den grund ej blott tänderna hopträngts till en sluten rad,
hvilken tandställning är kännetecknande för människan,
utan ock redan förut mindervärdiga tänder tillbakabildats.
Men just den starkt hopträngda tandställningen predisponerar
för tandröta, hvilken åkomma i viss mån kan anses som ett
domestikations- eller om man vill civilisationsmärke.
Liksom hos de i naturtillståndet lefvande djuren är ock
hos folkslag på ett lägre kulturplan tandröta mycket
sällsyntare än hos oss. Sålunda uppgifves denna åkomma
uppträda bland eskimåer hos 2,5 %, indianer 3-10 %, malajer
3-20 %, kineser 40 % och européer 80-96 %!
Slutligen vill jag uttryckligen påpeka det skefva i en
stundom förfäktad uppfattning, enligt hvilken vårt
tandsystem som sådant skulle vara ett värdelöst organ,
hvilket ginge sin fullständiga undergång till mötes.
Äfven om våra tänder ej numera hafva så kräfvande
uppgifter som hos lägre varelser: de äro ej längre vapen
och ha ej längre att tugga så hårda ämnen som å tidigare
utvecklingsskeden - så äro de dock ingalunda fullständigt
gagnlösa för kulturmänniskan.
Fig. 261. Tänder i överkäken hos människan, sedda framifrån.
A. normal tandrad. B högra sidans yttre framtand (I2) är
försvagad. C högra sidans yttre framtand saknas, den vänstra
(I2)är stiftformig. D båda de yttre framtänderna saknas; en lucka
mellan hörntänderna (C) och de mellersta framtänderna påminner
ännu om denna förlust. E båda de yttre framtänderna saknas;
de mellersta äro starkt förstorade (efter Bluntschli).
Vår skönhetskänsla sammanfaller i den punkten med hygienens
läror, att tänderna i mer än ett afseende fortfarande äro
en viktig del af vår matsmältningsapparat. Så äro tänderna
en förträfflig känsel- och kontrollapparat för allt som
införes i munnen. Vidare ha vi kanske litet hvar gjort den
erfarenheten, att det alldeles ej är likgiltigt, huruvida
magen förses med väl eller illa tuggad föda. Sålunda är den
mekaniska sönderdelningen af födan, som åstadkommes genom
tuggningen, af stor betydelse för födans vidare bearbetning
i tarmkanalen. Dessutom blandas vid tuggningen födan med
saliven, hvilken i och för sig äger förmågan att smälta
stärkelsehaltiga ämnen. Men framför allt är tuggningen
betydelsefull därför, att, om födans smådelar genomträngts
af saliv, såväl magsaften som saften från magspottkörteln
lättare förmå inverka på födoämnena.
En kroppsdel, som likaledes tyckes vara på väg att bli
förkrympt är människans lilltå. Medan de öfriga tårna,
med undantag af stortån, äga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
