Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI. Människokroppens rudimentära organ
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
af beskaffenheten hos andra delar af våra
matsmältningsorgan - men småningom öfvergått
till en blandad diet, hvarigenom blindtarmens
funktioner blifvit mindre viktiga och i sammanhang
därmed organet tillbakabildats. Huru rimlig en
dylik tydning än kan låta, står den ej riktigt i
samklang med det faktum, att de människolika aporna,
af hvilka gorillan är sträng vegetarian och de andra
åtminstone företrädesvis lefva af vegetabilier, äro
till skillnad från andra apor alltid utrustade med
samma rudimentära tarmbihang som människan. Orsaken
till detta rudiments uppkomst hos människan och
de människolika aporna måste således tills vidare
betecknas som dunkel.
Medan ganska allmänt erkännes, att det maskformiga
bihanget är en gagnlös och föga afundsvärd arfvedel
från lägre organismer, torde en åsikt, som nyligen
framställts i en äfven till svenska öfversatt bok af
Nobel-pristagaren och ledamoten af Institut Pasteur,
Elias Metschnikoff, att människans hela groftarm är
ett öfverflödigt organ, hvars försvinnande blott
skulle kunna hafva lyckliga följder, näppeligen
utan vidare kunna underskrifvas. Denna del af
människans tarmkanal spelar enligt Metschnikoff
vid matsmältningen ingen eller en ytterst obetydlig
roll och äfven för uppsugningen af näringsämnen är
den af underordnad betydelse, men däremot hotar
groftarmen oss med en hel rad af farligheter,
såsom import i kroppen af skadliga ämnen, hvilka
alstras af groftarmens mikrober, bildningen af
förruttnelseprodukter och de särskildt ofta i
groftarmen uppträdande elakartade nybildningarna. Han
anser därför, att vi vore lyckligare, om vi helt och
hållet vore af med groftarmen. Som bevis härför anför
Metschnikoff några fall, där hela eller större delen
af groftarmen på grund af sjukliga förändringar i
densamma aflägsnats eller var tillbakabildad, utan
att personerna i fråga däraf hade något påvisligt
men. Härvidlag är dock att märka, att enbart den
omständigheten, att vi kunna undvara ett organ
eller en organdel, ej är ett bevis för ett organs
onyttighet; man kan som bekant lefva med en lunga, en
njure etc. Men måhända kan medgifvas, att människans
groftarm ej är ett organ som är fullkomligt afpassadt
för människans nuvarande lefnadssätt, samt att den var
gagnrikare under en period, då människan i högre grad
än nu lifnärde sig af växtföda. Ty hos växtätare,
särskildt hos gräsätare, där denna tarmafdelning är
synnerligen voluminös, är dess stora betydelse för
matsmältningen påvisad.
Den förut omnämnde anatomen Wiedersheim har nyligen
rörande människans rudimentära organ framhållit
några synpunkter, som torde förtjäna att i korthet
återgifvas.
Wiedersheim påpekar, att förändringarna i
människokroppen både de som redan äro fullbordade, och
de som ännu pågå, ej blott äga ett allmänt biologiskt
intresse utan delvis ock äro af patologisk betydelse,
d. v. s. förklara uppkomsten af vissa sjukliga
företeelser. Vissa rudimentära bildningar utöfva,
ehuru de redan äro stadda i tillbakagående utveckling,
enligt vår författare icke förty ett stort inflytande
på organismens funktionella jämnvikt, enär de kunna
ge upphof till rubbningar i lifsprocessens typiska
förlopp. Redan äldre biologer hafva antagit, att
svulstbildningar hafva ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
