Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII. Människan och hennes närmaste släkt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sätter en eller ett par droppar människoserum,
uppstår snart en fällning, som sjunker till kärlets
botten. Man löser då litet af den intorkade blodfläck,
hvars härkomst man vill uppdaga, i svag koksaltlösning
och häller det i ett profrör, som innehåller serum af
ett djur, i hvilket insprutats människoblod. Uppstår
kort därefter en fällning, så visar detta, att
den ifrågavarande fläcken verkligen härrör af
människoblod.
För vår undersökning är denna metod af intresse
därför, att den förmår uppenbara släktskapen mellan
olika djurformer. Serum af ett djur, som preparerats
med oxblod, gifver en ymnig fällning, då man
tillsätter litet blodserum af oxe, men denna fällning
uteblir med serum från en hel rad andra däggdjur,
äfven med serum af får, kronhjort eller dofhjort.
Dessa erfarenheter ha nyligen af två andra biologer
(Nuttall och Uhlenhuth) erfarit en lysande
tillämpning på det oss närmast intresserande
spörsmålet. Till serum af en med människoblod
preparerad kanin sattes 34 sorter människoblod,
hvarvid alltid en stark fällning uppkom. Till samma
serum sattes åtta blodsorter af människolika apor
(orangutan, schimpans, gorilla), och i alla åtta
fallen uppstod en lika stark fällning som vid tillsats
af människoblod. Svagare reagerade på samma serum
blodet af några lägre gamla världens apor (babianer,
markattor); af 36 olika blodsorter af dessa djur gåfvo
blott blott 4 en fullständig fällning, i 32 fall
uppträdde först efter längre tid en grumling. Ännu
svagare var reaktionen hos nya världens apor: hos 13
blodsorter uppträdde ingen fällning, blott en lätt
grumling efter längre tidsförlopp.
»Om vi måste betrakta det som ett vetenskapligt
bevisadt faktum, att blodsläktskapen mellan djuren i
den nyss skildrade reaktionen får ett direkt synligt
uttryck, så följer häraf utan vidare, att denna
allmängiltiga princip också gäller med afseende på
förhållandet mellan människo- och apsläktet.
Då det nu är bevisadt, att serum af en kanin,
i hvilken insprutats människoblod, framkallar en
fällning ej blott i människo- utan ock i apblod men
ej i någon som helst annan blodart, så är detta väl
för hvarje vetenskapligt skolad naturforskare ett
absolut tvingande bevis för blodfrändskapen mellan
människan och aporna.
Vidare äro vi på grund af de väsentliga olikheter i
reaktionsgraden, som de olika experimenten uppvisa,
berättigade till det påstående, att släktskapsgraden
mellan människan och de olika apformerna är olika,
samt att särskildt antropomorferna stå människan
närmast; och att gamla världens apor i allmänhet äro
mera besläktade med människan än nya världens.
Denna sats erhåller således genom den fysiologiska
forskningen en glänsande bekräftelse. Fysiologien
kan således numera demonstrera denna släktskap i ett
reagensglas!» (Uhlenhuth).
Summera vi de resultat, som våra undersökningar
rörande människans släktskapsförhållanden med
lägre varelser gifvit oss, så skulle dessa
kunna sammanfattas sålunda. Den anatomiska
och embryologiska undersökningen fastslår såsom
fullkomligt oemotsägligt, att människan till hela
sin organisation i embryonalt och fullbildadt skick
är ett däggdjur; att af alla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
