Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII. Människan och hennes närmaste släkt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
däggdjur aporna likaledes i alla afseenden ända in i
kroppsbyggnadens och fosterlifvets mest egenartade
detaljer bäst öfverensstämma med människan, samt att
denna öfverensstämmelse är större med de högsta aporna
än med de lägre; att de förra, de antropomorfa aporna,
således stå människan närmare än alla andra djur, samt
att hon och de skilja sig genom gemensamma egenskaper
— äfven genom sådana som beröra deras konstitution
— från alla andra varelser.
Visserligen är den af Huxley framställda och af
senare författare ofta citerade satsen, att de
anatomiska olikheter, genom hvilka människan skiljer
sig från antropomorferna, icke äro så stora, som de,
hvilka skilja antropomorferna från alla lägre gamla
världens apor — denna sats är i denna omfattning
knappast hållbar, enär vissa af antropomorfernas
kroppsdelar, såsom hufvudskål och delvis lemmarna,
onekligen öfverensstämma bättre med flera af de
sistnämnda djurens än med människans.
Däremot fastslås genom de här meddelade fakta en sats
af största betydelse för bedömandet af förhållandet
mellan människan och antropomorferna: de skillnader i
en del lifsviktiga organisationsförhållanden, hvilka
människan och antropomorferna såsom fullväxta erbjuda,
äro på tidigare utvecklingsskeden i högre eller lägre
grad upphäfda eller utjämnade. Beträffande vissa delar
(benlängden, fot, ryggrad) är det människofostret,
som öfverensstämmer med den utväxta antropomorfen, i
andra (skallen) är det den outvecklade antropomorfen,
som närmar sig den fullväxta människan. Fasthålla
vi vid den uppfattningen, som har sitt stöd i
hela den modärna embryologien, att i individens
utveckling en del af släktets återspeglas, så
kan af här framlagda fakta ej dragas någon annan
slutsats än den, att människan med afseende på
vissa organisationsförhållanden, såsom framför allt
den upprätta kroppshållningen med dess konsekvenser
(handens och hjärnans högre utbildning) har gått långt
förbi antropomorfstadiet, hvaremot hon beträffande
andra kroppsdelar — såsom skallens ansiktsdel —
är i viss mån mindre starkt utformad än antropomorferna.
Under alla förhållanden är, som sagdt,
öfverensstämmelsen mellan människan och
antropomorferna mycket större på de tidigare
utvecklingsskedena än hos de fullvuxna
individerna. Människan och de människolika
aporna förhålla sig i sin utvecklingsgång som två
divergerande linjer. De blifva allt mera och mera
olika, i samma mån de närmas slutprodukterna, de
fullväxta individerna. Man märker härvid nogsamt,
att människans och apans utvecklingsgång behärskas
af skilda makter: människan blir allt mänskligare,
apan allt mera djurisk.
Af denna företeelse liksom af den i så många
punkter ensidiga utformningen, som antropomorferna
uppvisa, kunna vi åter draga den slutsatsen,
alt de nu lefvande människolika aporna ej kunna
ligga i människans omedelbara ursprungslinje, att
således det påståendet, hvilket af okunnighet eller
illvilja ännu ofta utkolporteras såsom innehållande
den modärna utvecklingslärans kvintessens och som
skaffat darwinismen glåpordet apteorien, nämligen
påståendet att människans stamfader skulle vara någon
nu lefvande apa ej har något som helst vetenskapligt
stöd lika litet som det förfäktas af någon enda
naturvetenskapligt bildad forskare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
