Människan. Hennes uppkomst och utveckling / 216 (1909) Author: Wilhelm Leche - Tema: Nature Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX. De första människorna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Alldeles bortsedt från detta ha emellertid nyare
forskningar, såsom framgår af det följande, gifvit
goda grunder för antagandet, att mänskliga eller med
människan nära besläktade varelser existerat redan
under den yngre tertiärperioden, ehuru dessa ej
kunna hafva tillhört samma art som den nu lefvande
människan. Redan på den grund, att de flesta nu
lefvande däggdjurssläkten voro förhanden under sagda
period, har man förmenat, att äfven släktet människa
då skulle ha funnits till.

De bevis man sökt göra gällande för människans
tillvaro redan under tertiärtiden, äro af två
väsentligen olika slag, nämligen dels uppvisande
af spår af mänsklig verksamhet, dels fynd af mänskliga
skelettdelar.

Hvad till en början spåren af mänsklig verksamhet
i tertiärlagren beträffar, så hafva som sådana
uppfattats stenverktyg, inskärningar i djurben,
sönderslagna ben och träkolsbitar. Att dessa ting äro
funna i aflagringar tillhörande tertiärformationen,
kan ej bestridas; ej heller finnas skäl att antaga,
att de i alla här ifrågavarande fall skulle vara
blott tillfälliga, genom naturkrafter eller djur
framkallade bildningar. Men däremot torde man
svårligen med stöd enbart af dylika fynd kunna
bevisa, att de verkligen härleda sig från en varelse
af släktet Homo. Ty åtminstone i fråga om de äldsta,
mest primitiva af dessa konstprodukter kan man ej
våga gå längre än att hänföra deras fabrikation till
en varelse, som var i besittning af en viss lägre
grad af intelligens.

Belgaren A. Rutot har lämnat de första värdefulla
bidragen till förståelsen af dessa tertiärens
industriprodukter. Dittills hade man börjat
den förhistoriska människans historia ej med det första
utan med ett senare utbildningsstadium, nämligen
med den perioden, då kvartärmänniskan formade sina
verktyg genom att hugga och bryta dem ur stenen. Detta
är perioden för de s. k. pierres taillées.

Fig. 320. Andrias Scheuchzeri. Scheuchzer’s »människa, vittne om syndafloden» efter Cuviers bearbetning (ur Zittel).

Men med logisk nödvändighet följer, att denna period i
människans kulturutveckling måste hafva föregåtts af
en annan, då i stället för dessa bearbetade verktyg
användes sådana, som ej undergått någon bearbetning
af människohand, sådana som Rutot benämnt pierres
utilisées i motsats till pierres taillées.

Vi veta, att apor gripa kokosnötter, stenar, grenar
m. m. för att slunga mot sina förföljare och att de
krossa hårda fruktskal med tillhjälp af stenar. På
motsvarande sätt har ock den äldsta människoartade
varelsen för sina enkla lifsbehof användt stenar af
den art, som naturen själf har att bjuda på. Att gifva
åt dessa stenar en bestämd form tillhör ett högre
kulturskede och mera utbildade själsförmögenheter. På
de tidigast af människan använda stenarna ställdes
inga andra fordringar än att man bekvämt kunde

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>