Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX. De första människorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fatta dem i ena ändan och nyttja den andra som
tillhygge. Dylika stenar visa således blott å ena
ändan spår af slitning eller äro blott i ena ändan
afsplittrade. Naturligtvis kunna sådana stenar ej
alltid med säkerhet skiljas från dem, som fått sin
form enbart af naturkrafter. Men den omständigheten
att de ofta förekomma på ett och samma ställe, samt
att de äga ett naturligt handtag talar afgjordt för,
att de användts som verktyg. De flisor, som lossnat
från de större stenstyckena vid deras användning,
hafva ofta begagnats som skrapredskap.
Stenteknikens första utvecklingskede måste alltså,
såsom framhållits, det anses vara, då människan
öfverhufvud alls ej bearbetade materialet, utan
plockade upp stenbitar från marken, olika alltefter
det olika bruk för hvilket de voro afsedda. Redan
i ett dylikt urval ligger gifvetvis ett stort
intellektuellt framsteg.
Äfven om arkeologerna beträffande naturen af många af
dessa fynd långt ifrån äro eniga, så torde dock numera
ej kunna betviflas, att man i Frankrikes och Englands
måhända ock i Burmas (bortre Indien) tertiärlager
upptäckt stenbitar, som verkligen begagnats på ofvan
angifvet sätt. Fynden bli allt talrikare och allt
mera öfvertygande.
Sålunda har Klaatsch nyligen (1905) lämnat bidrag
till denna viktiga frågas lösning. Ur tertiära lager
vid Aurillac i Frankrike har sedan länge en mängd
flintstycken uppgräfts, hvilka af somliga undersökare
förklarats vara pierres utilisées, medan detta på det
bestämdaste förnekats af andra. Klaatsch betonar till
en början, att ifrågavarande flintstycken verkligen
äro samtida med de i samma lager funna utdöda tertiära
däggdjuren och ej, som man möjligen skulle kunna
misstänka, senare inbäddade i dessa lager. Han har
låtit en bepröfvad fornforskare undersöka de af honom
uppgräfda föremålen (fig. 321).
En närmare granskning af de af bildade flintstyckena
skulle föra oss för långt in på det speciellt
arkeologiska gebitet. Klaatsch anser, att alla
dessa flintstycken röja spår af användning eller
t. o. m. bearbetning samt söker ådagalägga, att
somliga af dessa stycken äro genom öfvergångar
förbundna med otvifvelaktiga redskap från en mycket
senare period.
Äfven fysiologen Verworn har alldeles nyligen
undersökt Aurillac-fynden och kommit till samma
slutsats som Klaatsch. Däremot anser den förre, att
de flintstycken, som uppgifvits funna i tertiärlager
vid Otta i Portugal, visserligen äro mänskliga
industriprodukter, men af kvartär ålder; de hafva
enligt Verworn först genom senare omkastningar blifvit
begrafda i tertiära aflagringar.
Är det således så godt som afgjordt, att tertiärlagren
innehålla tydliga spår af mänsklig verksamhet, så har
man däremot tills dato ej lyckats påvisa några spår af
dessa industriprodukters fabrikanter själfva. Detta
finner sin förklaring i den omständigheten, att de
sistnämndas rester äro mycket ömtåligare och således
ha ringare utsikt att bevaras i jordlagren än deras
fabrikat af sten.
Sålunda har den 1866 i Calaveras (Kalifornien)
funna människoskallen, som uppgafs vara uppgräfd ur
lager tillhörande tertiärformationen, enligt nyare
grundliga undersökningar visat sig vara af mycket
modärnare datum.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
