Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - X. Apmänniskan från Java. - Framtidens mänsklighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
X.
APMÄNNISKAN FRÅN JAVA. — FRAMTIDENS MÄNSKLIGHET.
År 1894 utgaf en ung holländare, Eugen Dubois, då militärläkare,
numera professor i geologi vid universitetet i Amsterdam, en
redogörelse för några på Java funna lämningar af en varelse, som han
kallade Pithecanthropus erectus, det är: den upprättgående apmänniskan — ett fynd
med ett namn, som gifvetvis var ägnadt att
väcka oerhörd sensation. Hittills hade en apmänniska, »den förlorade
länken», figurerat blott som en hypotetisk varelse i den zoologiska
spekulationens stamträd; nu träder densamma plötsligen ur fantasiens
värld in i den för nykter granskning tillgängliga verkligheten! Och
det ej minst anmärkningsvärda är, att detta fynd ej som så många andra
är en slumpens lek, utan belöningen för ett fullt målmedvetet
forskningsarbete. Dubois hade företagit sina undersökningar på Java
under den förutsättningen, att bland de utdöda däggdjuren därstädes
borde kunna finnas äfven människosläktets stamfader — en idé, som
ingifvits honom af Virchow, som en gång yttrat att, om någonstädes,
borde på någon af den malajiska arkipelagens öar den eftersökta
mellanlänken anträffas. Onekligen en ödets ironi, att samma Virchow,
hvilken, såsom vi förut sett, alltid förhållit sig afvisande gentemot
hithörande frågor, skulle framkalla, åtminstone indirekt, denna för
sina egna åsikter så komprometterande upptäckt!
Det ifrågavarande fyndet, omkring hvilket redan en vidlyftig
litteratur hunnit växa upp, gjordes i Bengawanflodens strandvall nära
landtgården Trinil och består af ett hjärnskålstak, ett lårben, ett
stycke af underkäken och tre kindtänder. Tillsammans med dessa rester
påträffades ett mycket stort antal däggdjursarter såsom elefanter,
noshörningar, flodhästar, hyänor m. m., samt och synnerligen tillhörande
arter, som numera äro utdöda. Det ifrågavarande hjärnskålstaket och
lårbenet äro fullständigt förstenade; sålunda väger det sistnämnda 1 kg.,
alltså mera än dubbelt så mycket som ett icke fossilt mänskligt lårben.
Dubois anser, att, då de ifrågavarande skelettdelarna anträffats
i samma skikt, måste de vara af samma ålder. Som de ej blifvit funna
omedelbart bredvid hvarandra, ha tvifvel yttrats om, huruvida alla
tillhört samma individ. Som emellertid skelettdelarnas anatomiska
beskaffenhet ej talar emot utan fastmera för en samhörighet; som
genom de under fem år fortsatta gräfningarna väl upptäckts en mängd
rester af talrika andra djur,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
