Människan. Hennes uppkomst och utveckling / 256 (1909) Author: Wilhelm Leche - Tema: Nature Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - X. Apmänniskan från Java. - Framtidens mänsklighet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

men ej något som kunde tillhöra en närbesläktad form, således
någon annan primat; och som slutligen geologien lär, att
skelettdelar tillhörande samma individ ofta anträffats på mycket
större afstånd från hvarandra än de här ifrågavarande, anser sig
Dubois kunna fasthålla vid, att de härstamma från samma individ.

På grund af de i samma lager anträffade öfriga däggdjursarterna
ansåg Dubois, att Pithecanthropus lefvat under tertiärtidens
yngsta skede.

På denna punkt stod frågan tills för kort tid sedan, då man på
grund af nya undersökningar af fyndstället sökt ådagalägga, att
det lager, hvilket inneslöt Pithecanthropus-resterna, ej tillhör
tertiär- utan kvartärformationens äldre skede eller möjligen
ligger på gränsen mellan dessa båda. Den af Dubois och andra
gjorda åldersbestämningen skulle bero därpå, att de tagit hänsyn äfven
till sådana djurfossil, som blifvit uppgräfda ur lager, hvilka
voro äldre än skiktet med Pithecanthropus. Dessutom upptäcktes i
samma lager, i hvilka Pithecanthropus funnits, två tänder, af
hvilka den ena uppgifves tillhöra en ny antropomorf-art, den
andra en människa. Till dessa uppgifter, hvilka delvis föreligga
ännu blott som förelöpande meddelanden, återkomma vi i det följande.

Fig. 371, 372. Pithecanthropus-skallen sedd från sidan och uppifrån; omkring 1/3 nat. storl. (efter fotografier).

Öfvergå vi nu till en granskning af det som är utmärkande för
den viktigaste bland de funna skelettdelarna, hjärnskålstaket,
och äfven här följa Schwalbes grundläggande undersökningar, så visar
det sig snart, att i dettas form apkaraktärerna äro de förhärskande (fig. 371—373).

Med tillhjälp af de förut meddelande bilderna (fig. 337
sid. 336), som åskådligt återgifva kraniehvalfvets utbildning från
lägre apor upp till människan, kunna vi öfvertyga oss om, att ingen
människoart har en så låg skalle som Java-varelsen. Medan nämligen
enligt den i föregående kapitel (sid. 235) meddelade beräkningsmetoden
hjärnskålens höjd (kalotthöjdindex) hos den modärna människan ej sjunker
under 52 och hos urmänniskan är 40—44, är motsvarande värde hos
Pithecanthropus 34,2 alltså ungefär detsamma som hos schimpansen; alla
andra apor äfven orangutan och gorilla stå däremot lägre.

Äfven med afseende på pannans beskaffenhet (»flyende panna»)
står Java-varelsen mycket lägre än urmänniskan; ögonbrynsbågarna
liksom en del andra kraniekaraktärer närma sig äfvenledes mera
de människolika aporna än den senare. Utan att till alla delar
öfverensstämma med någon nu lefvande apa, visar den enligt
Schwalbes undersökningar större likhet med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>