Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - X. Apmänniskan från Java. - Framtidens mänsklighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
liksom hvarje annan högre varelse hyser ett ståtligt antal. Liksom
vi sett, att hästsläklet under årtusendenas lopp befriats på svaga rester
när från de förkrympta tår, som fungerat hos dess stamfäder, kunna vi ock
vara förvissadeom, att äfven människosläktet en gång åtminstone
delvis skall blifva kvitt denna barlast af odugliga kroppsdelar, hvilka den
nu äger. Sålunda kunna vi med en till visshet gränsande sannolikhet
antaga, att människan en gång kommer att mista den yttre öfre framtanden samt
visdomstanden, för hvilka tänders tillbakagång hos de civiliserade nationerna
vi i det föregående utförligt redogjort. Är det sålunda ytterst
sannolikt, att dessa nationer i framtiden komma att skilja sig från naturfolken
— i fall i en så aflägsen framtid »naturfolk» ännu existera! — genom
saknaden af de ofvannämnda tänderna — ja, då har ju i själfva verket
mellan dessa båda människogrupper uppkommit en olikhet, lika betydande som
mellan många djurformer, hvilka af zoologerna anses vara skilda arter,
eller med andra ord: människosläktet skulle genom denna process ha klyft
sig i två »arter».
En mera märkbar och fysiologiskt betydelsefullare förändring
än den, som frambringas genom förlusten af sagda tänder, förestår
sannolikt människan genom bröstkorgens förkortning. Det
tillbakabildade tillstånd som någon gång utmärker vårt första refbenpar och alltid
de två understa (11:te och 12:te) paren, jämfördt med den omständigheten, att
människan, såsom undersökningen af fosterskelettet ådagalägger, en gång varit
utrustad med flera refben, d. v. s. ägt en längre bröstkorg än nu, häntyder på, att
denna förkortning i framtiden kommer att fortsättas genom förlusten af de två
nämnda falska refbensparen. Orsaken till denna småningom försiggående
förkortning af bröstkorgen torde åtminstone delvis kunna sökas i den af
männniskan förvärfvade upprätta kroppsställningen.
Huruvida vi ha anledning att hängifva oss den förhoppningen,
att våra efterkommande en gång skola blifva befriade från blindtarmens
maskformiga bihang, vore tvifvelaktigt, för den händelse nämligen framtida
undersökningar skulle bekräfta den af en dansk läkare i dagarna (1908)
uttalade förmodan, att detta bihang ej saknar betydelse i normalt skick
utan funktionerar såsom ett »lymfatiskt organ»; af hvad slag denna
funktion är, har dock lämnats osagdt. Visar sig däremot den allmännare,
af ett flertal observationer stödda uppfattningen vara den rätta, att sagda
bihang såsom saknande normal funktion är stadd i tillbakagående utveckling,
så skulle kommande släkten vara befriade från en fara, som hotar nutidens
mänsklighet.
Att människosläktet någonsin skulle blifva fritt från allt
hvad rudimentära organ heter, är emellertid redan af det skälet oantagligt,
att dessa disharmonier äro utvecklingsprocessens oundvikliga följeslagare.
En tysk biolog (Ammon) har vid en antropologisk undersökning
af befolkningen i Baden kommit till några anmärkningsvärda resultat, som
beröra vår fråga. Som nämndt, brukar man skilja på dolikocefala
(långskalliga) och brachycefala (kortskalliga) individer. Nu har Ammon
påvisat, att stadsbefolkningen innefattar ett mycket större antal
dolikocefaler än landtbefolkningen. Men äfven stadsbefolkningen är med
afseende på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
