Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - X. Apmänniskan från Java. - Framtidens mänsklighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Denna sinnessjukdomarnas ständiga tillväxt gäller emellertid
endast de emanciperade negrerna; bland negerslafvarna visade
psykosernas antal ej någon märkbarare ökning.
Ur dessa fakta kan den slutsatsen dragas, att å ena sidan
kultur och hjärnvolym stiga i samma proportion, så att människan genom
en stegring af själskrafterna komma att intaga ett allt högre och högre
intellektuellt plan; att å andra sidan antalet af dem, som ej kunna motsvara
de alltjämt ökade kulturkrafven utan bli psykiskt angripna, kommer att
ökas — eller med andra ord: urvalet kommer i kanske ännu högre grad
än hvad hittills varit fallet rikta sig på intelligensen och dess
materiella underlag. Samtidigt härmed komma i skydd af denna kultur
somliga organ att bli till en viss grad öfverflödiga och således mindervärdiga i
denna civiliserade kamp. Så är, som redan förut påpekats, förhållandet med
våra ögon sedan glasögonens upptäckt, enär i nästan hvarje lefnadsställning
den närsynta kan göra karriär; men som hans närsynthet nedärfves på hans
afkomlingar, kommer naturligtvis de närsyntas antal visa afgjord benägenhet
att tilltaga.
Nyare undersökningar ha visserligen påvisat en betydlig nedgång
af närsyntheten hos svenska läroverksungdomen; som emellertid denna
företeelse förklaras genom bättre fysisk uppfostran, bättre skolhygien,
innebär den gifvetvis ej någon direkt motsägelse mot det nyss anförda.
Under inga förhållanden ha vi någon anledning att befara,
att människan en gång kommer att alldeles förlora synförmågan;
dessförinnan skulle ju det naturliga urvalet ingripa och hämma den
tillbakagående utvecklingen, ifall denna satte människans existensmöjligheter
på spel. Dock ligger alltid en fara i en alltför långt drifven ensidig
utveckling. Detta visar vissa andra organismers historia, som vi i tidigare
kapitel stiftat bekantskap med. Sålunda kan man knappast förklara det
fullständiga utdöendet af t. ex. de högst utbildade rofdjuren, som någonsin
funnits, på annat sätt än att de voro så ensidigt utvecklade, att de drifvit
rofdjursspecialiteten till en sådan ytterlighet, att de fullständigt förlorat
förmågan att anpassa sig till något förändrade lefnadsförhållanden, medan
deras mindre högt och ensidigt utbildade släktingar bibehållit denna förmåga
och därför öfverlefde dem.
Dessutom böra vi ihågkomma, att kulturen ej är ett fullkomligt
entydigt begrepp. Hvad som är kultur för flertalet européer, är det ej
eller åtminstone behöfver ej vara det för andra folkslag. Talrika
erfarenheter från koloniseringsföretagen tala för, att våra modärna
europeiska kulturgåfvor för flera naturfolk är en danaerpresent, att t. ex.
negrernas framåtskridande endast är möjligt, om deras egna inhemska
institutioner bibehållas.
I sammanhang härmed skulle man kunna sätta i fråga, huruvida
äfven i framtiden människosläktet skall vara deladt i skilda
raser. Den alltjämt växande lättheten i samfärdseln skall helt
säkert med tiden betydligt öka och så att säga förallmänliga den
tendens att vandra och bosätta sig i främmande länder, hvilken i
alla tider utmärkt människosläktet. En följd däraf blir med nödvändighet,
att de nu skilda raserna komma att blandas, att sammanflyta allt mera.
En tid skall gifvetvis komma, då hvarje folkslag skall ha tillägnat sig
egenskaper af de hufvudtyper, i hvilka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
