- Project Runeberg -  Lefnadsminnen /
29

(1899) [MARC] Author: Gustaf Emanuel Beskow With: Elisabeth Beskow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Studentåren till prästvigningen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

29

och rättfram och kämpade ärligt för sin öfvertygelse.
Frid öfver hans minne!

Ett annat hem vill jag omnämna, där mången
troende student hämtade rik välsignelse. Det var hos
änkefru Thilda Carlsson. Hon var en fridfull, allvarlig
kristinna, lika evangelisk som djupt helgad. Hennes
umgänge skänkte alltid frid och kraft. Hon var en
af de få människor jag känt, som ständigt var så att
säga samlad. Jag fann henne aldrig förströdd, aldrig
utåtvänd. Ett evighetsskimmer låg alltid utbredt öfver
henne. Ett kort samtal med henne var ofta
tillräckligt att samla mig, när jag var förströdd, stärka mig,
när jag var svag. I hennes hem samlades vi ofta till
bönemöten och Guds ords betraktande, och hade vi i
kyrkan eller på någon bönesal blifvit uppbyggda, hände
det ej sällan, att vi efteråt kommo tillsammans hos
henne för att tala om och påminna hvarandra hvad vi
hade hört. Hon afsomnade i frid för några år sedan
i Stockholm och är nu hos sin Herre, som hon så
mycket älskade, och som ännu mer älskade henne.

De lärare vi hörde och hade mesta uppbyggeisen
af voro Tören, Beckman och Hultkrantz. Bland
studenterna, som vid denna tid började predika, var Rudin
utan gensägelse den främste. Gigantiska voro hans
gåfvor, brinnande hans nit och heligt hans sinne. Den
af kamraterna, som när han först började uppträda
hade — så vidt jag förstod. — de minsta
predikogåf-vorna, var Hans Jakob Lundborg. Men han var en
seg, ihärdig dalkarl på samma gång som en trosstark
bekännare. Han höll i och uträttade mycket, mycket.
Alltid var hans ande vaken, alltid uttänkte han något,
som skulle kunna gagna Guds rike. Evangeliska
Fosterlandsstiftelsen var en af de stora tankar Gud
nedlade allra först i hans hjärta. Den käre, trofaste

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:07:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lefminn/0037.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free