- Project Runeberg -  Lefnadsminnen /
30

(1899) [MARC] Author: Gustaf Emanuel Beskow With: Elisabeth Beskow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Studentåren till prästvigningen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

30

Hans Jakob Lundborg, den ihärdige, oförtröttade
kämpen, han hvilar nu ut hos sin Herre.

Flere af de troende studenterna talade både i
kyrkorna i och omkring Upsala och på enskilda
sammankomster. Den första högmässa jag predikade var i
Gamla Upsala kyrka.

Wadström och jag bodde tillsammans första året
i en dubleit, sedan i en våning på tre rum vid Öfre
Stallgatan. I vår sal, som var ganska stor, höllos två
gånger i veckan konventiklar, då vi talade turvis.
Dessutom använde vi salen till fäktsal och musiksalong,
då flere af våra troende vänner där öfvade sig i
piano-och fiolspel samt sång. Den lilla föreningen, som
Modin hade bildat, firade äfven sina
lördagssammanträden där.

Konventiklarne i vår sal voro talrikt besökta, och
vi blefvo ej där störda af folk, som kommo för att
föra oljud, hvilket annars hände då och då på andra
lokaler den tiden. Jag minnes t. ex. ett sådant
tillfälle hos en snickare Bergholm. Jag hade talat en
stund, då fem karlar inkommo i rummet, tydligen i
afsikt att störa oss. Jag fortsatte emellertid trots deras
oljud, hvilket dock icke var synnerligen högljudt så
länge föredraget räckte; men när allt var slut och jag
sagt amen, började fyra af dem högt svärja och
förbanna och rusade sedan på dörren. Men den femte
hade redan, kort efter det de alla inkommit, skilt sig
från de öfriga och stått uppmärksamt lyssnande till
hvarje ord. När nu de andra under hotelser och
förbannelser rusade på dörren, gick han fram till bordet,
vid hvilket jag stod, räckte mig sin hand och sade:

»Tack skall han ha! Jag har aldrig hört sådant
förut och aldrig varit med om sådana sammankomster,
men med Guds hjälp skall det icke blifva sista gången.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:07:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lefminn/0038.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free