- Project Runeberg -  Lefnadsminnen /
146

(1899) [MARC] Author: Gustaf Emanuel Beskow With: Elisabeth Beskow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. Några minnen från den enskilda själavården

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

146

Som vi voro ensamma i vagnen, fortsatte vi vårt
samtal. Detta rörde sig först om arbetarbostäderna på
Kungsholmen, med hvilka han var mycket belåten.
Som jag hade i tankarne det ytterst tarfliga rum, där
den sjuka kvinnan bodde, kom jag att beskrifva detta
och nämnde i sammanhang därmed några ord om
den sjuka.

»Jag kan förstå, att herrn är doktor, då ni
besöker sjuka. Ett af mina barn har nyss dött i en ålder
af 11 månader och ligger nu på hvad de kalla lit de
parade», sade han.

»Jag är icke läkare», sade jag, »men med
afseende på edert barn, så är det ju, trots förlusten, bra
godt att veta hvar det är. Jesus älskar barnen och
har sagt: ’Låten barnen komma till mig, ty sådana
höra Guds rike till.’ Detta är ju en väldig tröst.»

Han såg helt vänligt på mig och lyssnade
uppmärksamt till hvad jag sade.

Vi hunno icke säga hvarandra många ord, innan
flera andra personer kommo in i vagnen, och jag
ansåg det ej lämpligt att inför dem fortsätta detta
samtal, men jag kände så mycket deltagande för mannen,
att jag beslöt följa med honom, när han steg ur.

Därför, då han reste sig och gick ut, gjorde jag
det ock. Då sade jag honom, att jag icke var läkare
utan pastor. Han frågade, om jag ej ville stiga in till
honom, hvilket jag gjorde med verklig glädje. I hans
rum fick jag se det lilla döda barnet i sin kista, som
stod på ett bord midt i rummet. Mannen lutade sig
ned öfver barnet, kysste dess panna och sade:

»O, mitt älskade barn, hvad jag saknar dig! Jag
tror att jag blir tokig.»

Det grep mig att se den innerliga kärlek mannen
visade det lilla barnet, och det grep mig så mycket

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:07:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lefminn/0156.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free