Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Afslutning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
159
Han var i det längsta närvarande vid Evangeliska
Fosterlandsstiftelsens styrelsesammanträden, där han var
ordförande, och en gång, när han gick dit, sade han:
»Det är en glädje, att jag får gå dit.»
Han satt gärna tyst för sig själf under de sista
månaderna, sof ganska mycket och talade föga, men
dock föreföll honom tiden aldrig lång. Ett par
gånger sade han:
»Det är så lyckligt, en sådan här sjukdomstid,
att vara tagen undan på det här sättet. Jag sitter
och talar vid min Herre, och så kommer det för mig
bibelspråk och psalmverser.»
En gång sade han till en af sina närmaste, som
kom in till honom:
»Nu har jag talat vid Herren om min skola och min
kyrka och bedt om förlåtelse för alltihopa, för allabrister.»
I de rum, där han mest vistades, hade han framme
porträtt af dem bland hans närstående, som gått före
honom in i evigheten, och af några vid hvilkas
dödsläger han stått. Ett textadt språk, som han fick
under sin sjukdom, ville han ha upphängdt framför sin
vanliga sittplats. Det lydde så: »Frid vare eder! Jag
lefver och I skolen lefva.»
Aldrig visade han den ringaste oro hvarken för
döden eller de smärtor hans svåra sjukdom kunde
medföra.
»Jag är så tacksam, så länge jag slipper plågor»,
sade han lugnt.
Och han slapp få mycket däraf, och det han måste
bära, bar han utan skymt af klagan. Ofta fick ingen
veta, att han hade ondt, förr än han uttryckte sin
glädje öfver att det lindrade.
Den 25 Febr. inföll hans födelsedag, då han fyllde
65 år. På morgonen, innan han stigit upp, hälsades
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
