Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Afslutning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I5B
firade nattvard, tänkte han på den stora nattvarden i
himmelen, och nu visste han, att han snart skulle få
deltaga i den. En salig förkänsla af att inom kort få
skåda sin älskade Frälsare ansikte mot ansikte
uppfyllde honom, när han för sista gången böjde knä vid
ett jordiskt nattvardsbord, och däraf kom den ljusa
frid, som lyste fram ur hans drag.
I början bar det emot för hans verksamma ande
att lämna arbetet, som var honom så kärt. Men en
dag sade honom några af hans vänner, att det nu var
hans plikt att spara sina krafter. Han tyckte om
dessa ord, ty de lärde honom se saken på ett nytt sätt.
»Det är skönt att ha rättighet till att hvila»,
sade han.
Sedan afstod han från tanken att predika,
upphörde så småningom med sina sjukbesök och det ena
efter det andra, som tröttade honom. Läsningen med
nattvardsbarnen ville han dock icke lämna. Med den
fortsatte han ända till veckan före påsk, då han gaf
sina lärjungar lof öfver helgen och stämde möte med
dem den 10 April; men när den dagen kom, låg han
för döden.
Han klagade aldrig öfver något, men att det var
med stor saknad han lämnade sin verksamhet,
framgår af ett och annat yttrande, som kunde undfalla
honom. En dag efter slutad nattvardsläsning i
kyrkans sakristia sade han till en af vaktmästarne:
»Min kära kyrka! Jag är glad, att jag åtminstone
får vara i sakristian.»
Till en god vän och ämbetsbroder, som besökte
honom en gång under sjukdomen, sade han:
»Det är en fara att vår verksamhet för Herren kan
bli oss kärare än Herren själf, och då är det godt att
bli tagen afsides.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
