Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Gamla Agneta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
GAMLA AGNETA.
En gammal kvinna gick uppför bergsstigen med små
trippande steg. Hon var liten och tunn. Hennes ansikte
var förbleknat och förvissnat, men inte hårt eller fårat. Hon
kom i lång kappa och krusad mössa. Bönbok hade hon i
handen och en kvist lavendel i näsduken.
Hon hade en stuga långt uppåt högfjället, där träden
upphörde att växa. Den låg alldeles vid kanten av den breda
gletschern, som förde sin isström från den snöklädda
bergstoppen ner mot daldjupet. Där bodde den gamla alldeles
ensam. Alla, som hade tillhört henne, voro döda.
Det var söndag, och hon hade varit i kyrkan. Men hur
det nu kunde komma sig, så hade hon inte blivit glad, utan
vemodig av den vandringen. Prästen hade talat om döden
och de osaliga, och detta hade gripit henne. Plötsligt hade
hon påmint sig, att hon hade hört berättas i sin barndom,
att många osaliga pinades i den eviga kölden på bergstoppen
ovanför hennes boning. Hon påminde sig saga efter saga om
dessa gletschervandrare, dessa outtröttliga skuggor, som
jagades av de iskalla bergvindarna.
Hon kände med ens djup fasa för berget och tyckte, att
hennes stuga låg fruktansvärt högt uppe. Om nu de, som
osynliga färdades där på höjden av alpen, toge vägen utför
gletscherna! Och hon, som var alldeles ensam!
Vid det ordet ”ensam” togo hennes tankar en ännu
bedrövligare riktning. Nu stod hon åter mitt inne i den sorg,
som tärde henne alla dagar. Hon kände det hårt att vara så
långt borta från människor.
— Gamla Agneta, sade hon högt till sig själv, som det
hade blivit hennes vana där i ödemarken, du sitter oppe i
din stuga och spinner och spinner. Du får slita och sträva
alla dagens timmar för att inte förgås av hunger. Men är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 15:07:46 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/legender/0011.html
