Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gamla Agneta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det någon, som har glädje av att du lever? Är det någon,
gamla Agneta?
Hade du en av de dina i livet, kunde det så vara. Bodde
du längre nedåt bygden, vore du väl till glädje för någon.
Så fattig, som du är, kunde du varken ta till dig hund eller
katt, men du kunde väl ibland låna hus åt en tiggare. Du
skulle inte bo så långt ur stråkvägen, gamla Agneta. Om du
bara en enda gång finge ge en törstig vandrare en dryck
vatten, så visste du ändå, att du levde till någon nytta.
Hon suckade och sade sig, att inte ens bondkvinnorna,
som lämnade henne spånad, skulle sörja hennes död. Nog
hade hon sökt göra ett ärligt arbete, men det fanns väl
många, som kunde göra det bättre. Hon kom i riktig gråt,
då hon besinnade, att herr kyrkoherden, som hade sett henne
på samma plats i kyrkan under alla dessa Herrans år, kanske
skulle tycka det vara alldeles lika gott, om hon vore där
eller inte.
— Jag är som en avliden, sade hon, ingen frågar efter
mig. Jag kunde lika så gärna lägga mig att dö. Jag är redan
förfrusen i kölden och ensamheten. Jag är hjärtfrusen, det
är jag.
— Kors ja, kors ja, sade hon, ty nu var hon riktigt i
farten, om här bara funnes någon, som behövde mig, så
skulle det väl ännu finnas värme i gamla Agneta. Men kan
jag sticka strumpor åt stengetterna kanske eller bädda sängar
åt murmeldjuren? Det säger jag dig, sade hon och sträckte
handen mot himlen, att du får skaffa mig någon, som
behöver mig, annars lägger jag mig att dö.
I detsamma kom en hög och allvarlig munk emot henne
på gångstigen. Han slog sällskap med henne, därför att han
såg, att hon var bedrövad, och hon berättade för honom om
sin sorg. Hon sade, att hjärtat höll på att frysa bort i henne
och att hon skulle bli som en av vandrarna på gletscherisen,
om inte Gud gåve henne något att leva för.
— Det kan väl Gud göra, sade munken.
— Ser du inte, att Gud är maktlös här oppe? sade den
gamla Agneta. Här finns ingenting annat än den kalla,
tomma ödemarken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
