Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fiskarringen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det mörknande vattnet, då påminde han dem alltid om att de
skulle prisa San Marco för livet och lyckan.
Men han glömde honom inte heller om dagen. Då de
kommo hem från en fisketur och flöto fram över
lagunvattnet, som låg ljusblått och guldglänsande, då staden låg
framför dem simmande på vågen, då de stora skeppen gledo
ut och in i hamnen och dogepalatset lyste emot dem som ett
stort, slutet smyckeskrin, i vilket alla världens skatter voro
förvarade, då glömde han aldrig att förklara för dem, att
allt detta var San Marcos gåvor och att det skulle
alltsammans förgås, om en enda venetianare vore nog otacksam
att inte mer dyrka och tillbedja honom.
Nu hände sig, att sönerna en gång drogo ut på storfiske
på det öppna havet utanför Lido. De voro i sällskap med
många andra, hade en präktig slup och tänkte vara borta i
flera dagar. Det var vackert väder, och de hade hopp om
god fångst.
En tidig morgon lade de ut från Rialto, den stora ön,
där själva staden ligger, och alltsom de gledo bort över
lagunerna, sågo de alla de öar, som likt fästen skydda
Venedig mot havet, uppdyka ur morgondimman. Där voro
La Giudecca och San Giorgio till höger, och San Michele,
Murano och San Lazzaro till vänster. Så följde ö efter ö i
en vid krets ända ut till den långsträckta Lido, som låg mitt
fram och liksom utgjorde låset på pärlbandet. Men bortom
Lido fanns det vida, obegränsade havet.
När de väl voro där ute, stego några av fiskarna i en båt
och rodde bort från slupen för att lägga ut gamen. Alltjämt
var det gott väder, fast det var starkare vågsvall här än
innanför öbandet. Det var självklart, att ingen hade en tanke
på fara. De hade en god båt, och det var sjövant folk.
Om en stund märkte dock de, som voro kvar på slupen,
att havet och himlen hastigt mörknade norr ut. De förstodo,
att nordanvinden var i annalkande, och de började ropa på
kamraterna, men dessa voro redan för långt borta för att
höra varningen.
Vinden nådde först fram till båten. Då fiskarna plötsligen
sågo vågorna resa sig omkring dem, såsom hjordar, vilka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
