Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fiskarringen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
under natten ha vilat på en vid slätt, resa sig om morgonen,
ställde sig en av dem upp och vinkade åt kamraterna, men i
detsamma raglade han baklänges i havet. Strax efter kom en
våg, som reste båten helt på ända, och man såg hur folket
liksom skakades från tofterna och slungades i havet. Allt
var borta inom ett ögonblick. Så kom båten till synes igen
med uppvänd köl. Folket på slupen sökte nu bringa denna
fram till olycksplatsen, men förmådde inte föra den upp mot
vinden.
Det var en förfärlig storm, som kom farande över havet,
och manskapet på slupen hade nog göra med att bärga sig
själva. De kommo dock lyckligt hem och berättade om
olyckan. Det var Ceccos två söner och tre andra, som hade
omkommit.
Gud, ja, hur allt kan foga sig! Cecco hade samma morgon
gått ner till Rialtobryggan för att se på fiskhandeln. Han
gick fram mellan fiskborden och bröstade sig som en
herreman, eftersom han inte behövde arbeta. Han till och med tog
ett par gamla Lidofiskare med in på en osteria och bjöd
dem på en bägare.
Han bredde ut sig, där han satt på bänken, och skröt
både med sig själv och sönerna. Han kom i så gott lynne,
att han tog fram zekinen, som han hade fått av dogen, därför
att han hade räddat ett barn från att drunkna i Canal Grande.
Han var mycket kär i det stora guldmyntet, bar det alltid
på sig och visade det, så snart han kunde få ett tillfälle.
Så kom en man in och började berätta om olyckan utan
att ge akt på att Cecco satt där. Men han hade inte talat
länge, innan fiskaren kastade sig över honom och grep
honom i strupen.
— Du vill inte säga, att de är döda, skrek han till honom,
inte mina söner, hör du, inte mina söner!
Mannen slet sig lös från honom, men Cecco bar sig en
lång stund åt, som om han hade mist förståndet.
De förbigående hörde honom ropa och jämra sig. De
packade sig in på osterian, så många som kunde, och stodo i
krets omkring honom som kring en gycklare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
