Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Santa Caterina av Siena
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LEGENDER
lilla Caterina Benincasa. Man kan helt enkelt säga, att hon
är dragen bort med sin brudgum.
Där hemma ska man aldrig glömma hennes fromma vägar
och vanor. Där komma alla Sienas fattiga och klappa på
porten, eftersom de veta, att detta är den lilla jungfruns
bröllopsdag. Och där finnas stora högar av bröd färdiga för
dem, som om hon ännu vore kvar i hemmet. De få korgar
och fickor fulla. Hon skulle inte ha kunnat sända bort dem
mer tungt lastade, om hon hade varit där själv.
Det är en sådan saknad efter den bortdragna, att man
knappast förstår hur brudgummen hade hjärta att föra bort
henne.
Inne i de små kapellen, som äro inrättade i varje vrå av
huset, läsas mässor hela dagen, och man åkallar bruden och
sjunger hymner till henne.
— Heliga Caterina, säga de, på denna din dödsdag, som
är din himmelska bröllopsdag: Bed för oss!
— Heliga Caterina, du, som ingen annan kärlek hade än
Kristus, du, som i livet var hans trolovade brud och i döden
mottogs av honom i paradiset: Bed för oss!
— Heliga Caterina, du strålande himlabrud, du allra
lycksaligaste jungfru, du, som Guds moder upphöjde till
sonens sida, du, som på denna dag av änglar har burits till
härlighetens rike: Bed för oss!
Det är underligt hur man kommer till att älska henne»
hur hemmet och tavlorna och de gamlas och fattigas kärlek
göra henne levande. Och man börjar grubbla över henne,
hurudan hon verkligen var, om hon bara var ett helgon,
bara en himlabrud, om det är sant detta, att hon var ur
stånd att älska någon annan än Kristus. Och då kommer
en gammal historia, som har värmt ens hjärta för länge
sedan, uppdykande ur minnet. Först är den alldeles
obestämd och formlös, men medan man sitter kvar under
loggian i det festsmyckade hemmet och ser de fattiga vandra
bort med sina fyllda korgar och hör det dova mumlandet
från kapellen, blir den allt tydligare och står med ens
alldeles klar för tanken.
Nicola Tungo var en ung adelsman från Perugia, som
38
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
