Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Santa Caterina av Siena
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LEGENDER
ska dö, och hålla mitt huvud mellan dina händer, såsom du
gör nu.
När han sade detta, intogs hon av en sådan glädje, att
hon började gråta.
— Nicola Tungo, vad du är lycklig! sade hon. Du kommer
före mig till paradiset. Och hon började sakta smeka honom
över håret.
Han sade åter:
— Du kommer ju till mig i morgon på torget? Kanske
jag annars blir rädd. Kanske jag inte kan dö med
ståndaktighet. Men om du är där, ska jag endast erfara glädje,
och all fruktan ska vika ifrån mig.
— Jag ser dig inte mer som en arm människa^ sade hon,
utan som en himmelens invånare. Jag tycker, att du strålar av
ljus och är omsvävad av rökelse. Det strömmar salighet över
till mig från dig, som så snart får möta den älskade
brudgummen. Var viss om, att jag ska komma och se dig dö!
Därpå förde hon honom till bikt och nattvard. Han gick
igenom det som en sovande, all dödsfruktan och livssaknad
voro borta från honom. Han längtade till morgonen, då han
åter skulle få se henne, tänkte blott på henne och på den
kärlek han hade fattat för henne. Det syntes honom nu en
helt ringa sak att dö mot den smärtan att veta, att hon aldrig
skulle älska honom.
Den unga jungfrun sov inte mycket på den natten, och
tidigt på morgonen var hon på avrättsplatsen för att invänta
honom. Hon anropade oupphörligen Jesu moder, Maria, och
den heliga Caterina av Egypten, jungfru och martyr, att de
skulle rädda hans själ. Oupphörligen sade hon:
— Jag vill, att han ska bli frälst, jag vill, jag vill. Men
hon var rädd, att hennes böner skulle bli fruktlösa, ty
hon erfor inte mer någon sådan hänförelse, som hade varit
över henne förra aftonen, hon kände bara en oändlig
medömkan med honom, som skulle dö. Det var bara smärta och
sorg över henne.
Torget fylldes så småningom av människor. Knektar
marscherade upp, bödlarna kommo, det var stoj och tal runtom.
46
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
