Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1913
Karlfeldts sjukdom.
Erik Axel Karlfeldt.
Karlfeldt allvarligt sjuk.
19 mars.
Svenska akademiens sekreterare,
d:r E. A. Karlfeldt, ligger sedan
några dagar insjuknad i
lunginflammation av rätt allvarlig
beskaffenhet. På måndagsaftonen
ingav hans tillstånd farhågor, men
i går befann sig d:r Karlfeldt
något bättre.
20 mars.
Svenska akademiens sekreterare,
d:r E. A. Karlfeldts sjukdom
förvärrades under gårdagen i hög grad,
i det sjukdomen slagit sig på
njutTarna. Enligt vad hans läkare sent
på natten meddelade, ingav d:r
Karlfeldts tillstånd allvarliga
farhågor. Han hade inga plågor, men
hjärtverksamheten var mycket svag.
Doktor Karlfeldt något bättre.
En svag ljusning i går kväll efter en
oroväckande dag.
Tillståndet på lördagen, det »kritiska
nionde dygnet».
23 mars.
Liksom under föregående dagar,
växlade även under lördagen hopp
och fruktan ifråga om d:r Karlfeldts
sjukdom. Mot middagen utsändes
en bulletin att tillståndet ytterligare
försämrats och såg nästan hopplöst
ut. Krafterna voro i starkt avta-
246
gande. På aftonen tycktes
emellertid en svag ljusning ha inträtt. D:r
Karlfeldt var stundtals vid
medvetande och skämtade då med sina
läkare, doktorerna Ernst Eklund
och Israel Hedenius.
28 mars.
Angående d:r Karlfeldts tillstånd
meddelas på torsdagsaftonen:
Temperaturen 37,7. Pulsen 84,
tillfredsställande. Krafterna ytterligare
något ökade.
I april.
D:r Karlfeldts tillstånd har
under de senaste dagarna företett en
så normalt fortgående förbättring
att den sjuke nu torde kunna anses
vara utom all fara.
TION
SJUKDOM
av
Erik Axel Karlfeldt.
Jag seglar till ett fjärran land,
ett fjärran land.
Jag ser en strimmande båk.
Det står ett okänt folk på strand
och talar ett okänt språk.
De föra mig in i en högtidssal
som lyser av guld och rött:
Men vinden stryker bland pelarna sval,
jag fryser i själ och kött.
De lämna mig helt allena,
och natten blir ängsligt sen.
Jag ligger i natten sena
och fryser i märg och ben.
Mina trötta ögon betrakta
en vilande sfinx i blått.
Hon reser sig kattlikt sakta
och rör vid mitt örongott.
Det sitter en längtan i bröstet.
Jag vet ej vart den vill fly.
Knappt är det till mänskornas gröna land,
och knappt till den blåa sky.
Knappt är det till livets oro,
och knappt till vilan i mull.
Det är en längtan på egen hand,
en längtan för längtans skull.
+
Jag ser en vit azalea
bredvid en lackviol.
Det sitter någon vid sängen
och vakar i sin stol.
Det är som i mässlingsnätter
för länge, länge sen.
Det är så tryggt att vakna
och aldrig vara allen.
Det är så tryggt att somna
och sova, tills dagen står röd.
Jag vet du går ej ifrån mig.
Men mor, du är ju död?
x
Nu sviktar himmel, sviktar jord,
men ett är fast och stort:
Jag hörde ett outsägligt ord
vid en obeskrivlig port.
Men porten slog i. Jag vände om
den smärtans väg jag kom.
Det sjöng alltjämt som en vindmelodi,
det ordet som flög mig förbi.
Och slocknar i livets bullrande sång
dess klang från förnimmandets gräns,
så skall jag dock minnas till nästa gång
att rösten lät som en väns.
LJ
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
