Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1973
Debuterande vildmarkspoet.
Det spelar i berget så klangfullt och
rent,
som himmelens klockspel det leker så
lent.
Jag hör en stämma, en öm och klar:
Gå ej ifrån oss, bliv kvar, bliv kvar!
Med möda jag öppnade ögat.
Det var ingen främmande värld.
Det ringde påsk, det stod ett barn
och grät vid min huvudgärd.
Lå «+
&
Så får jag stanna, så skall jag dröja.
Men panten vet jag som dyrt skall lösas,
och klart jag ser som ur remmnad slöja
mot nya nådår, som ej få slösas.
Jag var ej mogen, jag var ej värdig,
ty nog jag lidit och nog jag njutit,
men ett står kvar, förrn en man är
färdig:
att skapa lycka ur vad han brutit.
Gustaf Johansson.
<<Jägarvisor och
landsvägsballader”.
HUGGI
Jag har en vän, som jag syndat mot
— det kan aldrig förlåtet bli —
Det var för tvenne höstar se’n
när jag tog pengar, pengar,
när jag tog pengar mot
för min lilla, ludna och ilskna vän,
för min lilla lodjursvän Huggi
av några lumpna drängar
från Olsens menageri.
Det är nu tvenne höstar sen
jag låg för mammons fot —
men tror ni pengar hjälper?
Nej, inte som syndabot.
Som man kunde sälja för pengar
en som aldrig var född till träl!
Till nesligt dåd mig nöden bragt,
jag visste, jag kände det väl —
men när pengarna skramla, det tröstar en,
och man gör ju inte så sällan kontrakt
på sin egen svarta själ...
Ett skott åt Huggi, ett skott åt min vän
och bort med din lena piska!
Om pengar jag hade, jag tog dig igen,
min sorgsne, vilde och vackre vän,
jag släppte dig ut en eolskensdag
till de susande, vindrika, vilda hag,
som var stjärnströdd marsnatt viska
med stämmor, vi känna, du och jag —
Men ville du stanna till nappatag,
som kunde mitt brott försona,
jag skulle dig möta med fröjd och tack,
när din käke högg, när mitt öga stack,
som när första gången en vinterdag
vi möttes där ute, du och jag,
och du föll ur furens krona!
Men det är en dröm — och du vankar än
i buren och måste i buren bli —
åh, människor, människor hör och känn!
Ett skott åt Huggi!
Ett skott åt min vän!
Jag stryker var kväll kring tälten
och lyssnar till dova skri —
och tittar jag in med ångerköpt sinn
och står en stund framför buren din,
Huggi,
min sorgsne, vilde och vackre vän,
min rolöse vän Huggi —
då hör jag blandas med skriken
djurtämjarns röst till publiken,
och jag hör huru du är hjälten
i vår ödemarkstragedi:
hur du hetsad av kopplet i tallen kröp,
hur jag sköt, hur med krossad bog du
stöp,
hur du sedan hos mig tog din boning,
hur den vanns i strid vår försoning
från vårt första vådliga nappatag,
när vi höggo vår kärlek en solskensdag
in i varandra, du och jag!
Dina örontofsar mjuka
och ditt smygande, tysta fjät —
vaggande länd, vaggande bog,
fot som skapats för fjäll och skog,
Gustaf Johansson.
f. 1891.
och ögonen orossjuka
sökande allt och vad ingen vet,
nosen vädrande feberhet,
hela din varelse, lilla vän,
såld och kuvad och fången
trår i vånda att höra igen
sången, marsnattssången,
sången i vilda lundars lid,
sången om stora unders tid,
klingande tills det dagas på mo
och man somnar i vildmarkens morgonro.
När länge i drömmen fången
du strövat på vilda kärlekståg
under kyliga stjärnor med hetsig håg,
där den susande natten tiger —
plötsligt och vilt i ett glädjeskrik
ur buren, dig fängslar, stiger
sången, bröllopssången,
som ingen annan är lik —
Men drömmen har flytt förrän sången
dött
i en skärande dyster sorgelåt,
och när folket samlas, du kastar dig trött
på halmen och somnar i kvidande gråt.
— Åh, Huggi,
min sorgsne, vilde och vackre vän,
om gjort kunde göras ogjort igen,
om jag kunde göra dig fri!
Åh, människor, människor, hör och känn!
Ett skott åt Huggi,
ett skott åt min sorgsne och vackre vän!
CT DT
&
247
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
