Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1917
P. P. Waldenström död.
Paul Peter Waldenström.
Lektor P. P. Waldenström avled lördagen den 14 april kl. halv 10
på aftonen i sitt hem i missionsskolan på Lidingön.
Dödsorsaken var blodbrist.
Paul Peter Waldenström föddes i Luleå, där fadern var provinsialläkare,
den 20 juli 1838, och han var alltså vid sin död 78 år gammal. Fil. d:r
blev han 1863 och prästvigdes året därpå. Samma år blev han lektor i
teologi, grekiska och hebreiska vid läroverket i Umeå och flyttade 1874
i samma egenskap till Gävle. Avsked från prästämbetet tog han 1882 efter
några konflikter med de kyrkliga myndigheterna rörande sakramentets
utdelande. Andra kammaren tillhörde han åren 1884—1905, var medlem av
konstitutionsutskottet, lagutskottet och ett flertal kommittéer samt
lekmannaombud vid kyrkomötena 1868 och 1905. Vid sidan av all övrig,
tidskrävande verksamhet utgav han en massa skrifter och böcker av
religiöst och reseskildrande innehåll och var en flitig medarbetare i den
religiösa pressen. Under senare år har han varit bosatt å Missionsskolan
på Lidingön, vars grundare han var. Närmast sörjes han av maka,
född Hallgren, med vilken han varit förenad i ett mer än femtioårigt,
lyckligt äktenskap, samt flera barn.
Lektor Waldenströms begravning.
En tvist rörande jordfästningsformuläret.
Ärkebiskopen fordrar att kyrkans
ritual användes.
Ärkebiskopen har vid samtal
tydligen givit till känna att han
betraktar högtidligheten i
missionsskolan som en enskild andaktsstund
432
vid den avlidnes bår, och däremot
har han ingenting att erinra. Han
finner tvärtom en sådan
andaktsstund tilltalande. »Men vid
jordfästningen på kyrkogården kommer
ingen privatman att officiera utan
församlingens pastor enligt lag»,
yttrade han.
Waldenström jordad under stora
högtidligheter den 20 juli.
Waldenström var själv aldrig den
som tog större notis om vädrets
makter. Låt vara att det regnade
envist eller att kylan var bitande
skarp med stark motvind och
snöglopp — den gamle Gävlelektorn
generade det föga, där han gick sin
väg i sin korta kavaj.
Från Kvarnens hållplats förbi
den lilla trevna kyrkan och ut till
missionsskolan drar det genom lera
och väta en tät ström av folk, och
när man väl kom upp till
missionsskolan är det över tusentalet
människor samlade där.
Den första lekmannajordfäst-
ningen.
Och så tar denna märkliga akt sin
början, den första i sitt slagiSverige,
men inte märkligast därför. Orgeln
intonerar en marsch: den har
särskilt komponerats för tillfället av
hr Axel Södersten. Man sjunger en
sång unisont och så framträder
rektor Mosesson för att i enlighet
med den dödes önskan förrätta den
första lekmannajordfästningen. Han
är klädd i en svart bonjour,
prästkragen är en vit rosett, men det är
ingen som märker det. Rektor
Mosesson läser en kort bön och börjar
så föredraga Waldenströms eget
liktal över sig själv. Det var i oktober
1913, då Waldenström redan kände
att han inte kunde ha långt kvar
att leva, som han skrev detta
säregna tal, dubbelt säreget då man
hör det läsas vid hans egen kista,
så typiskt Waldenströmskt i sin
enkla, rättframma läggning att det
nästan är som om man hör den
döde själv tala.
Griftetalen äro slut och i
enlighet med svenska kyrkans ritual
förrättar rektor Mosesson
jordfästningen. De tre skovlarna mull följa
under uttalande av ritualens ord.
Den statskyrkliga jordfästningen.
Den första delen av lektor
Waldenströms jordfästning är till ända.
Men statskyrkan, i sista hand
representerad av ärkebiskop
Söderblom, har, som bekant, inte velat
gå med på att låta den frireligiösa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
