Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1917
Karl XII:s kista
Konungens huvud efter slutförd undersökning.
När Karl XII:s kista öppnades.
Hjältekonungens stoft väl bibehållet.
Inom den strängt bevakade Riddarholmskyrkan öppnades den 18 juli
på middagen Karl XII:s kista. Redan dagen före hade locket till
sarkofagen avlyftats och kistan upptagits samt överflyttats till det mitt emot
kyrkan belägna Gustavianska gravkoret.
När kistan öppnades voro närvarande Karolinska förbundets
ordförande, hertigen av Västergötland samt ett fåtal ämbetsmän,
vetenskapsmän, forskare och författare. Sålunda märktes vid hjältekonungens kista
riksmarskalken, dr Verner von Heidenstam, dr Sven Hedin, dr Carl
Grimberg, f. riksantikvarien professor Oscar Montelius, riksarkivarien Sam
Clason, riksantikvarien dr Carl B. Salin, överintendenten Carl Möller,
professorerna Harald Hjärne, Algot Key-Åberg, Carl Först, Gösta Forssell
och Carl Hallendorff, kommendanten överste Carl Rosenblad, Karolinska
förbundets sekreterare dr Herman Brulin, dr Vilhelm Djurberg m. fl.
Expeditionschefen i riksmarskalksämbetet frih. Rudbeck förde protokollet
vid undersökningarna.
På ett bord ute i kyrkan hade lagts Karl XII:s kläder, hans hatt,
rock, kappa, stövlar o. s. v., vilket allt togs i skärskådande av de besökande.
440
Oppnas.
Hur jag minns
den 18 juli 1917.
Av
Verner von Heidenstam.
Omsider slogos gallerdörrarna upp
till koret och det lågmälta
samtalet avstannade. På ett tecken av
riksmarskalken begåvo sig alla dit
in och kistans tillfälliga försegling
blev bruten.
Locket låg löst och lyftes med
lätthet åt sidan, men ännu doldes
konungens ansikte och händer av
kuddar. Det steg upp en svag
liklukt, säkert till ej ringa del blandad
med en dunst av unkna kryddor,
och den var sedan förnimbar i flera
minuter. Kuddarna och svepningen
voro ej heller gulnade utan vita som
från i går, och det ena med det andra
kom mig i ögonblicket nästan att
glömma, att sex släktled hade
uppstått och försvunnit, sedan kistan
slöts första gången. Alltmer tätnade
ringen omkring den. Var och en
visste, att stunden skulle bli en av
livets märkvärdigaste, och sökte
under djup rörelse att fästa allt
så klart i minnet, att ingenting,
ej ens det minsta, skulle kunna
glömmas.
Nu borttogos kuddarna. Det var
en bredaxlad krigare, som låg där
i den långa, veckrika skjortan, vilans
och sömnens rätta dräkt.
Konungsligare vilar ingen konung. Blott de
handskbeklädda, hoptorkade
händerna hade ett slappt läge, de
händer som förr hållit så hårt om
värjkavlen, och jag kan ej tänka, annat,
än att de från början varit
korslagda och sedan glidit i sär. Jag vet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
