Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vetenskaplig undersökning.
ej, vilka bevingade génier från
Hellas eller Rom som stämde möte
kring hans bår i det avlägsna lilla
Uddevalla och lärde de sträva
karolinerna, hur en folkhjälte ädlast och
vackrast skulle skrudas i sin grav.
Vilken dristig hand vågade slutligen
— förmodligen på Karlberg — att
i strid med all hovetikett trycka
en lagerkrans på hans huvud? Var
det Tessins?
Lätta molnskuggor gledo genom
koret, men då och då strömmade
från de gröna fönsterrutorna en
flod av solljus över huvudkudden
och den bekransade hjässan.
Ansiktet var ej så förfallet, som man
väntat på grund av äldre
beskrivningar. Det var mörkfläckigt
gråvitt som en marmorbyst, som länge
förhärjats av vind och väder, och
uttryckte majestätisk ro och
förstenad viljekraft. Jag har aldrig
sett någon sova så djupt. Inget
stridsbuller förmådde längre väcka
segraren från Narva, fast de folk
på andra sidan Östersjön, som
fordom samlades i det svenska
kulturväldet, åter kämpade i sitt blod mot
barbarerna.
Hans huvud var mäktigare än
något porträtt givit en aning om.
Han såg ej ung ut, utan verkade
snarare gammal. I den nyaste
forskningens ljus förblir han ej heller
längre den besinningslösa yngling,
ER 4 som brottas med
4 ödet för brottning-
3 skull,
utan en målmed-
ens egen
veten man i
sina handlingar och
en klarsynt och
Prof. A.Key-Åberg. Snillrik fältherre.
1917 års fotografiska bild av mjukdelssåret i vänstra tinningen.
Om konung Karl XII:s banesår.
Av Professor Algot Key-Åberg.
(Föredrag på Karolinska förbundets sammankomst den 30 november 1917-)
Men med tillämpning på skadorna i Konungens huvud betyder
uppenbarligen allt detta, vetenskapligt talat, att den projektil, för vilken
Konungen fallit offer, långt ifrån att vara en redan »mattad» sådan, i
själva verket med mycket betydande levande kraft banat sig väg genom
huvudet. Och detta åter vill, praktiskt taget säga detsamma, som att
projektilen i fråga med våldsam hastighet tillryggalagt samma sin väg.
Här ha vi alltså ytterligare någonting, och det därtill uppenbarligen
något högst väsentligt, som vi av den hittills förebragta utredningen
lyckats inhösta.
Och slutligen hava vi, tack vare i sista hand de tagna
röntgenbildernas vittnesbörd, erhållit full visshet därom, att det skott, som, på sätt vi
känna, inträngt i Konungens huvud åter fullständigt lämnat detta.
Men därutöver, vad kunna vi säga oss i närvarande ögonblick veta?
Vad känna vi sålunda beträffande frågan om från vilken sida Konungen
träffats av skottet, alltså rörande ställena för skottets in- och utgång,
vad väl om projektilens storlek och övriga beskaffenhet och vad äntligen
om den eventuella lutning, skottbanan inom huvudet ägt?
Svaret härå måste utan allt tvivel bliva det, att vi lika litet av nu
beaktade iakttagelser från 1917 som av 1859 års dokument för nämnda
frågors vidkommande kunna draga några slutsatser, vilka icke på elt
betänkligt sätt falla inom den rena gissmingens alltid mycket osäkra område.
441
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
