Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vild konstnärsbatalj.
(Med anledning av konsthandlare John Gummesons stämning å konstnären Isaac Grinewald med yrkan
att utfå provision å 500 kr. på Ulla Bjerne-tavlan, som Nationalmuseum inköpt för 2,500 kr.)
En kastad handske.
1. Det förundrar mig att hr
Grinewalds beteende för hr Gummeson alls
T kunnat komma oväntat eller synas
förvånande. Den s. k. konst som hr
Isaac Gränewald redan länge bjudit
antingen en lättledd eller
nyhetsdu-Gustaf Ankarcrona. perad publik synes mig tvärtom svara
fullkomligt till ett personligt beteende sådant som det
hr Gummeson har funnit anledning påtala.
2. Det förundrar mig att hr Gummeson, vars affär
synes vilja arbeta efter konstnärligt allvarliga och sunda
principer, alls funnit sig ha anledning att låna sin
mellanhand som konstförsäljare åt och sin salong till
utställning av hr Isaac Gränewalds konstgeschäft.
3. Det som dock mest förundrar mig är att den som
konstnär och kulturmänniska personligen så synnerligen
högt förtjänte Nationalmuseichefen kunnat finna både
rimligt och lämpligt att införliva ett alster av denna rot-
och hemlösa schackrarkonst med de samlingar som dock
äro svenska folkets egendom, och som för dess nuvarande
och sena led väl böra vara både en skola och en stolthet,
men väl icke i första hand en spegelbild av tidens
modebytande kameleontnatur.
Tällberg den 27 augusti 1917.
Gustaf Ankarcrona.
Till Ankarcrona i Tällberg.
Byrackans gläfs förändrar icke månens gång.
Griinewald.
Gabriel Burmeister:
Hr Isaac är i sig själv obetydlig, och det är endast
hans person såsom symbol för en snedvriden och
pervers tidskonst som kunnat få en behjärtad man att ta
bladet från munnen och öppet sjunga ut vad de många
sedan länge ha tänkt.
Isaac Grimnewald:
Jag kan inte finna annat än att byrackan har valpat.
Hr Burmeister är vykortskonstnär och hr Ankarcrona
huvudsakligen en karl med tjocka vador.
Gustaf Ankarcrona:
Unge Isaac!
Ni försökte alltså ändock besvara
den avbasning jag osökt fann påkallat
att bestå er. Och ert svar blev
dråpligt! Det vittnar ojävaktigt om en edert
väsens uppblåsthet som mera än den
Gabriel Burmeister. bild av månen ni finner lämpligt ikläda
442
er torde likna en av dessa brokiga
ballonger som bland marknadsvimlets
billiga kramvaror salubjudas av en och
annan bland edert eget vandringsfolk
och som locka de lättledda till intresse
och köpenskap. &
Men kring gårdar och byar landet VD.
runt ha alltför länge gycklare och Isaac Gränewald.
ockrare fått stryka och under uppenbart missuppfattad
fördragsamhet och tystnad fått hållas. Det är tid att
byrackorna med sitt skall var så gott de kunna, söka
väcka de i stugorna sovande. Även i den höga,
hemfasta konstens marker har nu länge nog schackrats med
dagsmodets billighetsvaror. — Det är tid att markerna
hägnas och att det väckes till vaknande.
Griinewald:
Hr Ankarcrona i Tällberg.
Ni gör ett krampaktigt försök att väcka allmänhetens
uppmärksamhet på er person genom att sätta ert namn
i samband med mitt. Först och främst måste jag på det
kraftigaste protestera mot ert ohyvlade tilltag att genom
att kalla mig vid förnamn få allmänheten att tro att jag
lagt bort titlarna med er.
Vad ert angrepp på min person och konst beträffar,
betraktar jag det som ett vanligt utslag av den s. k.
kungliga svenska avundsjukan, den enklaste art av
jalousie de métier. Men ert okvädande av min ras är
däremot av allvarligare art. Det är ett alltför ofta
återkommande bevis på halvbildade, andligt outvecklade
individers hat mot ett folk som i alla tider varit kulturens
bärare. Alltför ofta ha undermåliga individer fått kasta
smuts mot det »vandringsfolk» som fött sådana män som
Moses, Jesus, Spinoza, Marx, Mendelssohn, Pissaro, Ernst
Josephsson, Picasso, Zola, Bergson för att blott nämna
några. Och jag bär med stolthet icke blott i min profil
vittnesbördet om att jag tillhör det »schackrarfolk»
som fostrat män vilkas namn ni icke är värdig att uttala.
Eigil Schwab: Isaac bryter så gott han kan mot den
gängse traditionen att dels vara dålig konstnär, dels feg
person, varav ilskan mot honom.
Ankarcrona är av den rätta hemkar- Sö
dade ullen. Om Isaac inte orkat svara
Ankarcrona så skulle jag köpt ho- 7
nom av honom och betalt ända upp
till 2 kr. 75 öre. För Burmeister
betalar jag däremot ingenting, honom
är jag van att få på köpet.
Eigil Schwab.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
