Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ålandsdeputationen till Sveriges konung och regering utanför Stockholms slott den 31 maj.
Åländsk allmoge om Ålands vilja:
Hem till Sverige!
Sedan hedenhös hava ålänningarna med blodets, språkets
och kulturens band varit fästa vid sitt moderland Sverige.
Så långt som saga och historia sträcka sig tillbaka i
tiden var Åland svenskt riksland, tills det jämte
Finland år 1809 av Ryssland med svärd erövrades. Då det
ryska riket sönderföll blev Finland fritt. Åland, vars
ursvenska befolkning allt sedan skilsmässans stund
längtat tillbaka till Sverige och städse vantrivts inom
Rysslands-Finlands gränser, finner det fullkomligt
tydligt att genom det ryska väldets sönderfall
rättsförhållandena mellan Åland och Sverige återförts till tiden före
1809 och att Finland till ögruppen har varken juridisk
eller moralisk rätt.
— — — Hos de mäktiga, högt upplysta nationer,
vilka nu leda Europas öden hemställde de om att på
grund av principen om nationaliteternas
självbestämningsrätt genom allmän folkomröstning, under opartisk
kontroll verkställd på de åländska öarna, få bestämma
över sin framtid. — — —
Endast under Sveriges rikes spira kan Ålands lycka
skapas.
På det åländska allmogemötets vägnar:
Johan Viktor Eriksson. Otto Lindell.
Bonde. Sjökapten.
Frans Jansson. Julia Persson.
Bonde. Värdinna.
Fanny Sundström.
Lärarinna.
Ålands delegerade på uppvaktning hos Sveriges konung
och regering för ögruppens snara återförening.
Bland de åländska representanterna märktes
ordföranden i Ålands landsting och deputationens talman,
häradshövding Carl Björkman, redaktören och riks-
78
dagsmannen Julius Sundblom, förste svenska konsuln
Tamelander, de båda kända ålänningarna Johannes
Eriksson och Johan Jansson, föreståndaren för Ålands
folkhögskola d:r Bertell m. fl.
Häradshövding Björkman yttrade i sitt tal till
konungen bl. a.
»Endast under den svenska spirans hägn kan efter vår
djupt kända orubbliga övertygelse Ålands folk vinna
nationellt bestående trygghet och lycka.
Vi vilja ej uppgiva att hoppas på att det till sist skall
lyckas Sveriges regering att förhjälpa oss att göra vår
röst hörd och föra vår sak igenom på det sätt som allena
kan tillfredsställa oss; återförening med Sverige.»
Konungen yttrade i sitt svarstal bl. a.:
»Jag hyser därför den fasta tillförsikten att eder långa
strävan dock till slut skall belönas med framgång och
eder rättvisa sak vinna en välförtjänt seger.»
Hos statsministern.
Efter en lunchpaus uppvaktades statsminister
Branting, och samma uttalande som förts till kungen
framfördes av häradshövding Björkman. Statsminister
Branting svarade bl. a.:
»Ålands befolkning kan också tryggt förlita sig på att
Sveriges regering, stödd av en enhällig folkmening, icke
skall uppgiva sin strävan att hävda Ålandsbefolkningens
rätt till självbestämning och sålunda söka bereda väg
för en lösning som tillgodoser dess önskan om återförening
med Sverige.»
»Vi har också en del socialister, ers excellens.»
Det berättas att vid ålänningarnas uppvaktning för
statsminister Branting en av de delegerade, Johannes
Eriksson, för hans excellens framhöll en mycket viktig
förmån som skulle komma Sveriges socialdemokratiska
parti till del om Åland blev införlivat med Sverige. Hr
Eriksson yttrade med lockande tonfall:
—X Å, så har vi en hel del socialister också, ers excellens.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
