- Project Runeberg -  Gustaf V och hans tid. En bokfilm / 1919-1927 /
87

Author: Erik Lindorm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1920

En spelmans jordafärd.

han »den gamla poesin», den som
Kipling en gång besjöng och Dan
Andersson själv tolkade med heta
kinder.

Bakom vår synkrets’” fjärran

gräns,

tvärs över namnlös sfär,

se andra världars visa barn

hitned och skönja här

ett vilset ljus, en lågas flämt,

ett stundom halvsläckt bloss,

ej främmande ändå — Du bar

dit upp en sång om oss.

Ett vilset ljus. En lågas flämt.
Ett stundom halvsläckt bloss. Men
eld och sång, en verklig eld, en
verklig sång. Det var Dan Anderssons
korta orosliv och långa dikt. Jag
är tacksam, för att jag fick lära
känna honom. Han var ett
sorgebarn, en förhoppning, en vän.

Dan Anderssons griftefärd.
En anslående sorgeakt i Ludvika kyrka.

Ludvika 23 september.

Under stor anslutning och under
högtidliga former begravdes i
torsdags i Ludvika den döde
skriftställaren Dan Andersson.
Jordfästningen förrättades i den rikt
smyckade kyrkan av kyrkoherde Löfquist.
Från orgelläktaren sjöng kamrer
Tjäder Mina levnadstimmar stupa;
ett violinsolo, Händels largo, spelades
av fru Söderström. Kistan utbars av
vänner till den döde under tonerna
till En spelmans jordafärd, den
underbara dikt Dan Andersson
själv skrivit och själv komponerat
musik till.

Liktåget med kistan, anhöriga och
vänner samt två vagnar fulla med
kransar och blommor satte sig
därefter i rörelse till den nya
begravningsplatsen, som ligger lång väg
från Ludvika, på andra sidan sjön.
Kyrkogården ligger här vackert på
sluttningen mot sjön Vessman med
de blånande bergen runt omkring.
Vid graven läste Karl-Erik
Forslund en dikt, tillägnad sin döde vän.

Bland den rika blomstergärden
märktes kransar från Brunnsviks
folkhögskola, Maja och Rickard
Sandler, Torsten Fogelquist, Fejan
och Karl-Erik Forslund, Eva och
Niklas Bergius, d:r Måtte Schmidt
m. fl.

,

EPILOG.

God natt — god sömn jag
önskar er,

ni alla vandringsmän.

Vi sluta sjunga och skiljas —
vad mer

om aldrig vi träffas igen.

Jag har sagt något litet och
fattigt av det

som brunnit hos mig och så
snart brinner ner,

men den kärlek, där fanns, ej
förgängelse vet.

God natt — god sömn åt er.

Dan Andersson (1920).

Dan Andersson.

I går satt han här i mitt rum,
full av liv och kamplust och talade
om allt, som han ville och skulle
göra — och i dag läser jag en
brutal notis om hans bortgång.

Jag kan inte fatta det. Jag
känner ännu värmen av hans sista
handslag och hör hans nervösa energiska

Dan Andersson under Brunnsvikstiden.

stämma, då han kommer in på sina
litterära planer — »ser du jag är
snart färdig med fortsättningen på
David Ramms arv, men den ska
inte ut förrän nästa höst — det är
så dyrt att trycka nu föresten —
men den ska slå igenom, den ska
sluta som en uppenbarelse». Och
det lyste av tillförsikt i de oroliga,
genomträngande ögonen.
Och så är allt slut.

Måtte Schmidt.
Strix.

JUNGMAN JANSSON.

Hej å hå, jungman Jansson, redan
friskar morgonvinden,

sista natten rullat undan och
Constantia skall gå.

Har du gråtit med din Stina, har
du kysst din mor på kinden,

har du druckit ur ditt brännvin,
så sjung hej å hå!

Hej å hå, jungman Jansson, är du
rädd din lilla snärta

ska bedraga dig, bedraga dig och
för en annan slå?

Och som morgonstjärnor blinka
säj, så bultar väl ditt hjärta,

vänd din näsa rätt mot stormen
och sjung hej å hå!

Hej å hå, jungman Jansson, kanske
ödeslotten faller,

ej bland kvinnfolk, men bland
hajarna i Söderhaven blå?

Kanske döden står och lurar
bakom trasiga koraller —

han är hårdhänt, men hederlig,
så sjung hej å hå!

Kanske sitter du som gammal på
en farm i Alabama,

Medan åren siktas långsamt över
tinningarna grå.

Kanske glömmer du din Stina för
en sup i Yokohama —

det är slarvigt, men mänskligt,
så sjung hej å hå.

Dan Andersson.

37

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed May 1 13:07:19 2024 (www-data) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/legustafv/1919-27/0089.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free