Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1933
Svensk kyrkorevy.
Allmänna svenska prästföreningens centralstyrelse samlad
i Stockholm på hösten 1933.
Sittande från vänster: domprosten Gunnar Ekström, Falun, kontraktsprosten C. R.
Sundell, Ö. Eneby, Norrköping, vice ordföranden kontraktsprosten Frans E. Höijer,
Smålands-Rydaholm, ordföranden biskop Sam Stadener, Växjö, generalsekreteraren och
kassaförvaltaren där Per Pehrsson, Göteborg, kontraktsprosten dr H. B. Hammar,
Ängelholm, andre vice ordföranden prosten dr Th. Ekelund, Fryksände och
kontraktsprosten Petrus Palmqvist, Örnsköldsvik. Stående från vänster: kyrkoherden dr: Erik
Meurling, Kristdala, kyrkoherden O. O. Hedberg, Valbo, kontraktsprosten A. Z.
Hammarberg, Tvååker, domprosten dr Erik Berglund, Skara, prosten P. U. H. Zetterstedt,
Jönåker, kontraktsprosten J. E. Sillén, Karlskoga, kyrkoherden dr Hj. E. Evander,
Ystad, kyrkoherden Frans Johansson, Särestad, domprosten dr Gustaf Ljunggren,
Göteborg, kontraktsprosten Gustaf Övrstedt, Östersund, kontraktsprosten J. A. Nordberg,
Nederluleå, kyrkoherden Anders Hagardt, Stockholm, kyrkoherden Eskil Andre,
Stockholm, docenten N. G. Lindberg, Uppsala, andre sekreteraren kyrkoherden Alfred
Wihlborg, Malmö, kontraktsprosten G. Reuser, Dalhem, rektorn teol. dr Th. Ysander,
Uppsala, kontraktsprosten K. O. Svanbom, Söderfors och kyrkoherden K. T. Sundelin, Hörneå.
Skandinavisk kyrkorevy 1933.
År 1933 var fattigt på händelser. Man
kan nästan säga med länsmannen:
ingenting passerat. Ett och annat är dock
värt att minnas.
Årets riksdag diskuterade några
religionsfrågor. Oscar Olsson var ute och
vädrade sin gamla motion om
kristendomsundervisningens avskaffande. Man
kan verkligen spörja: cui bono?
Motiveringen var den vanliga, avslaget var
naturligt. Partivännen kyrkoherde
Sandegård var också i elden. Han deklarerade
sitt missnöje med
kristendomsundervisningen i folkskolan. Man negligerade på
sina håll planritningen från 1919.
Påfallande är, att pedagogikens
reformatorer så gärna tala om stadga och kurs-
316
plan. Lärarna äro sällan på tal. Deras
kapacitet är av mindre vikt. Jag erinrar
mig ett klokt ord — det är gammalt
men är icke sämre för det. För hundra
år sedan skrev en särdeles vettig pedagog:
»Man vill förbättra läroverken med
skolordningar. Det låter sig endast göra med
dugliga lärare». Uniformitet är ett oting.
Avgörande för
<kristendomsundervisningens kvalitet är lärarens
vetenskapliga utrustning och personliga allvar.
Den nya skolordningen har farit hårt
fram med kristendomsämnet. På
gymnasiet har en timme eliminerats. Den
förlusten är svår men kan möjligen
bäras. Värre är, att förhöret i
studentexamen bortfallit. Konsekvenserna ha
genast visat sig. Kunskapsnivån har
sjunkit, betygskalan har stigit. Från
examina landet runt berättas drastiska
exempel på okontrollerade kunskapers
höga värdering — i kompensationssyfte.
En snar förändring är påkallad. Ett av
två måste ske: antingen skall förhöret
upptagas eller också skall ett än så
skyhögt betyg i kristendom icke gälla
som kompensation.
Den antireligiösa
propagandan går
vidare. — Naturligtvis
skall den motarbetas.
Vägarna kunna dis-
kuteras. En — den
säkraste — är
gedigen och levande
skolundervisning. Möten Henning
och debatter ha väl Wijkmark.
sin uppgift, men äro de effektiva? Det
kan betvivlas. Här är ju i stor
utsträckning fråga om ting som icke synas. Jag
har åhört en apologetisk fejd. Det var icke
hugneligt. Var och en spelade på sin
melodi och ingen blev övertygad. Den
verkliga stridsberedskapen ligger väl i
den gamla maningen: »Haven salt i
eder!»
Kyrkans böcker är ett ämne med
ständig aktualitet. Man kan fråga med
Samuel Hedborn: »Bli de aldrig färdiga?»
Psalm och liturgi gäller det närmast.
Statsrådet Engberg har ett intresse som
håller. Han tänker som Samuel Ödmann
— »intet vinnes genom hoparbete». Han
ger biskop Wallquist rätt: »Vill man ha
något ogjort skall man sätta till en
kommitté.» Så har han lagt uppgiften
i en hand. Karlstadbiskopen skall klara
psalmboken. Mannen är den rätte. Men
frågan är besvärlig. Opinionen är
splittrad. En vill »putsa» Wallins psalmer, en
annan håller dem för sakrosankta. En
vill ha bort »sångerna», en annan håller
dem som omistliga. Den enhetliga
psalmboken har sina apostlar, tillägget har
sina. Scylla och Karybdis! Handbokens
revision har lagts i ärkebiskopens redliga
händer. Därom är endast gott att säga.
Han känner den äkta fromhetens
tungomål, han har liturgisk förståelse.
Till sist — kyrkans sjömansvård fick
under året egen styrelse. Det var
nödvändigt. Missionsstyrelsen har mer än
nog av sina närmaste uppgifter. Och
arbetet bland sjöfolket växte i omfång.
Uppdelningen skall säkert få gynnsamma
följder.
Teol. dr Henning Wijkmark.
Svenska Dagbladets årsbok.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
