Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1933
Unga svenska poeter.
NILS BOLANDER
Nils Bolander.
f. 1902
Svenska Kyrkans Diakonistyrelses
Bokförlag
Det kallas döden.
Ansiktet — lidandesmärkt. Händerna knutna
i kramp bakom nacken.
Kroppen — en brinnande ugn i feberglöden ...
Det är Klack Johan, skomakarn från
Bäckebacken,
som brottas med döden.
Det är en annan värk än den som kröp i den
styvnade handen
efter en krävande dag vid den hårda lästen.
Tryggt är ett gudsord på färden till okända
stranden. |
Man hämtade prästen.
Men han som skyndade till glömmer nog aldrig
den heliga stunden,
synen han skådade där bland unkna halmen.
Stugan blev templet och dragsoffan altarrunden.
Nordan sjöng psalmen.
Knappt lade prästen sin skälvande hand på den
brännheta pannan,
läste de åldriga orden om svala friden
förrän Klack Johans tärda gestalt blev en
annan —
ej smärtförvriden.
Säg, har du någonsin sett aftonens sol gå ur
moln på sommardagen.
Allt som var mulnande grått brinner i
julikvällen.
Så bröt en solstråle fram över anletsdragen
på mannen i fällen.
Många säga bestämt: Döden, den frälste ur
ångest och smärta,
döden, den bleke befriaren — det är givet.
Men han som satt vid Klack Johans bristande
hjärta
tror: Det var livet.
Högt över plågornas ve, över de febriga
tankarnas vimmel
såg han en skönhetssyn i aftonglöden:
Evighetens leende ängder och stjärnströdda
himmel,
Livet som kallas döden.
Nils Bolander.
318
Karl-Gustaf Hildebrand.
f. 1911
KARL-GUSTAF
HILDEBRAND
NÖDVÄRN
WAHLSTRÖM & WIDSTRAND
Valborgsnatt.
Den tredje gången
som hanen gol,
sjöng vi alla
om vår och sol.
Dräpta och dråpare
rad efter rad,
sjöng vi i ungdomens
ljusa stad.
Där finns varken kärlek
eller hat.
Man föraktar en stund
och blir jorden till mat.
Genomskådar
samvetsgrant
allt som förtjänar
att vara sant.
Lär sig att gå
genom floder av hån
för att se allting
utifrån.
Låtom oss fröjdas
i ungdomens vår.
Någon sköt sig
här i går.
Djupt i jorden
skall han bo,
där de härliga
lagrarna gro.
Karl-Gustaf Hildebrand.
EBBA LINDQVIST
LAVA
Ebba Lindqvist.
f. 1908
ALBERT BONNIERS
FÖRLAG
Fängelse.
I fängelse satt jag — åren drog förbi.
Vart år var ett hopbitet skri.
Då sprängde jag dörren och bröt mej ut,
livet låg ändlöst utan slut,
Aldrig var jorden så bittert skön.
Jag blev blott en enda levånde bön:
Gråa var mina dagar, tag dem, tag,
och ge mej en enda strålande dag.
Och livet gav mej min enda dag,
då jorden var jord och jag var jag.
En dag, ett liv, en evig minut,
livet är ändlöst men mitt är slut.
Brinnande rosor må kvällshimlen strö:
Jag har levat min dag och nu vill jag dö.
Men nu måste jag leva döda dar,
livet har många än 1 förvar,
Och får jag ännu en enda gång gå
tvärs genom himlarnas skriande blå,
mista min egen form och gestalt
se och känna och famna allt,
i en enda levande stor sekund
så blir det min sista stund.
Och fängelsets murar som äntligen brast
skall slutas igen under trenne kast,
Ebba Lindqvist.
Ebba Lindqvist:
JORD OCH RYMD
1931
Så gott som varje sida bär ett ofrånkomlig?
vittnesbörd om andlig kamp och låter en ana
reserver i fråga om hängivenhet och själsstyrka
... en högtsyftande och lidelsefull diktarnatur.
Gunnar Mascoll Silfverstolpe.
Stockholms-Tidningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
