Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1934
vem
är han?
| PAUL MICHAEL
INGEL
UNGDOM i
LANDS-
FLYKT
Roman
7:50
E. W. O. I Svenska Dagbl.:
. «0 en mäktig bok...
en stark och egenartad
roman ...
Sven Stolpe i Kons.-bl.:
En märklig literär
händelse . .. avgjort
betydande litterärt = verk.
Vem är han?
E. R. Gummerus i N. D. A.:
Gestalterna stå levande
för våra ögon ...
symboler för en hel tid...
Alb. Viksten i Ny Tid:
Kritikerna verkade
förbryllade inför detta
obekanta författarnamn
. .. allt är skildrat med
förtätad kraft.
Borgåbladet:
. » » Ingel är en tvättäkta
rysk emigrant.
HOLGER SCHILDT
Karlfeldts förlag jubilerar.
Brev från
F. E. Sillanpää
till
Ragnar
Holmström.
Broder
Holmström-
Ingel!
Tack för dina
båda böcker, Du
min bror med
björnramarna.
Jag vet inte om
jag tackat Dig
ordentligt ens för
Benjamin och
Flyktingarna.
Men nu tackar
jag för
Monumentet och för
dessa nya
flyktingar. Jag
nästan avundas Dig
Din kraft, såväl
den, som sitter i
Dina nävar och
skuldror, som
den intuitiva
kraft som bor
under Din hatt.
Men denna
avund är glad och
positiv. I dessa
djävulska tider,
då vissa kretsar
här i landet,
besatta av ett
sjukligt raseri, vilja
förgifta några
för dem själva
ytterst
betydelsefullalivskällor,
är det
utomordentligt
trösterikt att över
deras vrålande
huvuden kunna
trycka en sådan
hand som Din.
Till härnäst.
Helsingfors d.
20. XI. 34.
F. E. Sillanpää.
PAUL MICHAEL
INGEL
Ungdom
i landsflykt
Roman 7: 50.
Nu
5—6 tusendet
HOLGER SCHILDT
340
Bokförlagsjubileum.
— Det är en
rätt säregen start
bokförlaget
Wahlström och
Widstrand kan se
tillbaka på, då det
nu går att fira
sina 50 år, säger
förlagets
nuvarande chef, direktör
T. Bennett.
— Förlaget började nämligen
som fotografiaffär. Förhistorien till
det hela var att det i början på
1880-talet bakom disken i Fritzes
hovbokhandel stodo två synnerligen
dugliga unga män, herrarna O. W.
Widstrand och P. K. Wahlström,
vilka gärna ville bli sina egna och
starta självständig rörelse.
Resultatet av deras strävan blev att de
en dag ingingo kompanjonskap och
inköpte en fotografiaffär i
Södertälje, som flyttades till Stockholm.
Det var gyllene tider för fotografer,
och med stor framgång togo de
båda herrarna romantiska landskap,
ståtliga brudpar och skumma
plyschsalonger.
Men hur det var tröttnade de
så småningom på kameran, och en
dag överraskade man dem med att
förlägga en diktsamling, ett litet
häfte av Claes Lagergren, senare
påvlig kammarherre och markis.
Något förlagsnamn har emellertid
inte boken, det tillkom först året
därpå, 1886.
Så gick det vidare, fotografierna
blevo allt färre och böckerna allt
flera, och så småningom fick
förlaget en hel rad författare med
ständigt växande rykte.
Där var Per Hallström och Marika
Stiernstedt, eller Mark Stern som
hon då kallade sig, där syntes Pelle
Molin, som skapade en av de
märkligaste boksuccéer som förekommit
här i landet med »Ådalens Poesi»,
vidare Karl Erik Forsslund, Lotten
Dahlgren, Klara Johanson och
Frida Stéenhoff. Samt först och sist
Karlfeldt, vars nästan hela
produktion förlaget haft glädjen ge ut och
fortfarande ger ut.
För övrigt är att nämna att
direktör Wahlström under krigs-
Bokförläggare
Thomas Bennett.
KARLFELDTS
UNGDOMSDIKTNING
med biografisk inledning
av
SVEN HAGLUND
och
bibliografi
av
NILS AFZELIUS
STOCKHOLM
WAHLSTRÖM £ WIDSTRAND
åren köpte ut sin gamla kompanjon
och att han ensam innehade förlaget
ända till sin död för två år sedan.
Österling och Drachmann.
Extrabladet i Köpenhamn har
intervjuat författaren Anders
Österling i anledning av dennes
femtioårsdag. Författaren berättar bl. a.
följande om Drachmann:
— Drachmann bodde här på
Grand Hötel i Malmö, och en kväll
i ett festligt lag, då flera svenska
författare voro med, föreslog han
att vi skulle byta en diktsamling.
Jag blev naturligtvis mycket
smickrad och skickade honom en — jag
tror det var Preludier — men fick
aldrig någon från honom. Året
därpå träffade jag i Paris Soffy
Drachmann, och hon tackade mig så
mycket och berättade att de hade
funnit dikterna underbara och hade
läst dem högt under de långa
vinterkvällarna i fotogenlampans sken.
Först efter Drachmanns död
besökte jag Villa Pax på Skagen —
men då fick jag naturligtvis betala
entré. På en hylla med arbeten som
Drachmann fått motta med
dedikation av författaren fann jag också
min egen diktsamling. Den var
ouppskuren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
