Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1934
Fyra poeter.
Gunnar Beskow
Johannes Edfelt
»MÄNNISKORNAS LAND» »H Ö G MÄSSA»
ALBERT BONNIERS FÖRLAG ALBERT BONNIERS FÖRLAG
Gunnar Beskow. Johannes Edfelt
»I FOLK TON»
Chaterine wird Soldat.
När vi steg i bilen låg stormen mot land
i kvällen av smärtornas natt.
Och så hårt höll jag aldrig en darrande ratt
och så hårt grep du aldrig min hand.
Mörkret slöt ensamhets rum kring oss två
som så ofta i färdnätter förr.
Mot ett okänt rum bak en främmande dörr
nu som då.
Vägen var våt av vågornas skum,
barndomens Bråviksväg som du for
mot ett främmande ord i ett okänt rum:
bli mor.
Juliljus låg morgonens värld
när jag for till ditt tysta rum
där du skulle vila, matt, stum,
vit mot din huvudgärd.
Det där om det svaga könet är prat
— — — jag skall minnas till senaste år
din solbruna kind mot ditt mörka hår
där du lugnt låg på rygg och läste, kamrat,
där du slutat för striden i går:
Chaterine wird Soldat.
Gunnar Beskow, f. 1901.
Arnold Ljungdal
TIDENS FÖRLAG
Arnold Ljungdal.
Generation 01.
När vi sprang hem från skolan till frukost
skrek löpsedlarna ut i hesa rubriker
de senaste telegrammen
med nytt från den stora världsslakten:
Häftiga strider vid Ypres och Somme.
(Vi gitte inte föra räkning
över antalet sårade och döda.)
Kulsprutornas knatter
och dånet från krevadernas tunga nerslag
sjöng oss dag efter dag
sin tröstlösa vardagsrefräng i vårt öra;
den följde oss ännu om natten
genom drömmarnas dunkla blodskamsfantasier.
Ofta låg vi med våra mödrar
och vaknade upp om morgonen
med värkande huvud och torr gom,
glåmiga, fulla av äckel och leda.
Arnold Ljungdal, f. 1901.
Förklaringsberg.
Mot terrassen stänkte insjöskummet.
Skymning sänktes över bländvit sand.
Vinden dog, och det blev tyst i rummet.
I ett obeskrivligt juniland
blev jag vågen
mot din vita strand.
Av en gudom, som jag inte känner,
blev min ringhet förd till detta rum.
Bröstet häves än, och pulsen bränner.
Bländad är jag, och min läpp är stum.
Det var vallfart
och mysterium.
Ja, det ljud, som trängde till mitt öra,
var ditt underliga hjärtas slag.
Men det flodsystem, jag kunde höra,
är till undergång bestämt en dag.
Dunkla källor,
djupa vattendrag!
Johannes Edfelt, £. 1904.
Nils Svanberg
»D A G B O KK»
ALBERT BONNIERS FÖRLAG
Nils Svanberg.
En sång om frihet.
Frihetens eviga sång
kan ej i evighet dö
— stiger i djärva språng
— tynar svag
— tycks som ett brutet rö,
är som borta ett tag:
kan ej dö.
Frihetens strid mot tvång
kan aldrig dö,
tycks oss evinnerligt lång —
gör det dock skönt
även för dem som rönt
motgång och undergång,
ger dem som ej få leva
kraft att dö.
Nils Svanberg, f. 1902.
341
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
