Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Farmor.
Prostinnan Hammargren.
Då jag var fem år gammal, hade jag en
så stor sorg. Jag vet knappast om jag har haft
någon större alltsedan. Det var då, som min farmor
dog. Alltintilldess hade hon hvarje dag suttit i
hörnsoffan i sitt rum och berättat sagor. Jag kan inte
minnas annat, än att farmor satt och berättade och
berättade från morgon till kväll, och vi barn sutto
stilla bredvid henne och hörde på. Det var ett
härligt lif. Inga andra barn hade det som vi. Det
är inte mycket jag kommer ihåg om min farmor.
Jag minns, att hon hade vackert, krithvitt hår och
att hon gick mycket krokig och att hon alltid satt
och stickade på en strumpa. Så minns jag äfven,
att då hon hade berättat en saga, brukade hon lägga
sin hand på mitt hufvud, och så sade hon: >»Och
allt det där är så sant, som att Jag ser dig och
du ser mig.> Jag kommer också ihåg, att hon kunde
sjunga visor, men det gjorde hon inte alla dagar.
En af de där visorna handlade om en riddare och
ett sjörå, och den hade till omkväde: >Blåser kallt,
kallt väder öfver sjö”. Se, detta är nästan allt, som
jag kommer ihåg om min farmor, förutom det, som
Jag minns bäst, och det är den stora saknaden, då
hon var borta. Jag minns den morgonen, då
hörnsoffan stod tom och då det var omöjligt att begripa
hur dagens timmar skulle få ett slut. Det minns
jag. Det glömmer jag aldrig.
Selma Lagerlöf: > Kristuslegender>.
Det finns en bok, som heter Oceola, ja, det
är också möjligt, att jag missminner mig, och att
den har något annat grant exotiskt namn. Men hur
som helst, så är det säkert, att den en vacker dag, då
jag är en sju, åtta år gammal, ligger på ett bord
därhemma, och att jag råkar kasta ögonen på den.
&
Jag är alldeles betagen, alldeles förtrollad. Dag
och natt tänker jag på boken. Det är en ny värld,
som jag plötsligen har upptäckt. Det är lifvets hela
rikedom, som för första gången uppenbaras mig. Det
är kärlek, hjältedäd, sköna, ädla människor, nedriga
skurkar, faror och fröjder, lycka och nederlag.
bd
Men för mig blir bekantskapen med indianboken
Oceola afgörande för hela lifvet. Den väcker hos
mig en djup, stark längtan att en gång åstadkomma
något lika härligt. Det är den boken som gör, att
jag vid mina unga år redan vet, att hvad jag helst
af allt vill syssla med under mina kommande
dagar, det är att skrifva romaner...
OCEOLA
eller
Den uppgående solen,
Kapten Mayne Reid.
Öfversättning
af
C. J. Backman.
Förra Delen.
STOCKHOLM.
TRYCKT HOS N. MARCUS. 1862.
Vid en genomläsning långt senare:
Det var en tarflig, tråkig, illa öfversatt, förlegad
och tillg jord bok, en spännande indianroman.
7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
