- Project Runeberg -  Selma Lagerlöf. En bokfilm /
8

(1923) Author: Erik Lindorm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Ur Selma Ottilias dagbok 1873.

Tisdag den 11 Mars.

Moster sa, att hon ämnade gå
och se på prins Augusts lit de
parade, och undrade om jag ville
följa med. Vi gaf oss alltså i
väg, moster och jag, och gick
raka vägen opp till slottet.
Alldeles i mitten af rummet stod
en hög, svart katafalk och
ofvanpå den en kista, klädd
med sammet, där prinsen var
lagd. Han låg så, att han
syntes från hufvudet till fötterna
och var klädd i en blå uniform.
Han var så stilla och lugn och
majestätisk.

8

20 Januari.

Det var bra vänligt af
morbror Oriel och moster Georgina
att komma ner till stationen och
möta oss. Jag vet nog, att
stationen i Stockholm inte numera
som för fem år sedan ligger
långt borta på Söder, utan
alldeles bredvid Klara Strandgata,
där :de bor; men i alla fall..:

x

11 Februari.

När jag har sneddat öfver
Klara kyrkogård, kommer jag
fram till ett stort, vackert hus i
hörnet mellan Klara Östra
kyrkogata och Odengatan, och där stiger
Jag in, för det är där, som
professor Herman Sätherberg har sitt
Gymnastiskt-Ortopediska Institut.

För några dagar sedan stod
jag alldeles ensam i ett af
fönstren i gymnastiksalen och såg
ner på Klara kyrkogård, då
professor Sätherberg kom och ställde
sig bredvid mig. Jag flyttade mig
litet närmare, och sedan sa jag
så högt och tydligt, som det
var mig möjligt, för jag var
så ängslig öfver min
dumdristighet: >Ȁr det roligt att skrifva
vers?» Professor Sätherberg spratt
till och vände sig mot mig. >Hur
vär det?” savhan. Var det
något Selma frågade om?> Jag
fick lof att göra samma fråga

Framlidne hertigens af
Dalarne lit de parade förevisades i
gär för allmänheten. Ända från morgonen
bildades af en ofantlig massa menniskor kö,

sträckte sig öfver högvaktens borggård, fram-
&t Storkyrkans kor och derifrån nedåt
slottsbacken.

Förevisning af liket sker äfven i dag vid
a tid och i morgon förevisas
detsamma för hufvudstadens garnison,
krigsskolans elever och hofbetjeningen. : ;

I dag kl. 3/4 12 förevisas lit de paraden
för riksdagens ledamöter.

som, med spetben vid vestra slottshvalfvet,

Georgina Afzelius.

än en gång. Är det roligt att
skrifva vers?> >»Ja, det är det>,
sa professor Sätherberg och såg
nog ut, som om han tyckte, att
jag var rätt näsvis. Om ett
ögonblick smålog han. >Men det
är också roligt att räta ut
krokiga ryggar, och göra stela leder
böjliga>, sa han.

Professor H. Sätherberg.

(Författare till »Sjung-om studentens. ..>
och »Vintern rasat...»)

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed May 1 16:46:22 2024 (www-data) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lelagerlof/0010.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free