Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hur Nils Holgersson kom till.
Alfred Dalin.
Lärare och lärarinnor, som
tänkt över sitt arbete, dess
betingelser och "verkningar, ha
känt bristen på lämplig läsning
för 9—11-åringarna som en stor
olycka för de svenska barnen:
de ha gått miste om ett av barns
största och bästa glädjeämnen.
Den, som skriver dessa rader,
kände redan i mitten på
1880-talet, att vi svenskar måste ha
en sådan bok. Men huru skulle
den erhållas?
Frågan om en ny läsebok
uppfördes på Sveriges allmänna
folkskollärareförenings program.
Många väntade, att arbetet skulle
kunna utföras genom en kunglig
kommitté. Denna kom, gjorde
ett mödosamt och omfattande .
arbete, vars resultat dock visade,
att den bok, vi behöva, ej kan
på den vägen vinnas. Men
behövde detta bevisas? Kan en
bra bok, särskilt av detta slag,
göras av en kommitté? Nu är
man kanske villig att förneka
det.
Varför kan den ej göras av
en kommitté? Jo, en läsebok
för denna ålder måste i första
rummet vända sig till barnets
undermedvetna liv och dess
fantasi. Detta innebär, att det
måste vara ett konstverk av en
diktande konstnär. Detta är
läseboksprogrammets huvudpunkt.
Gå på sidan om den, och
försöket misslyckas. Den, som åtar
sig uppgiften, kan ta” råd och
upplysningar från fackmän av
olika slag, men han måste ha
skaparekraft, och denna måste
finnas Ii hans eget inre.
Då romantikens vindar ånyo
började fylla den svenska
prosadiktningens segel, gladde mig
detta mycket ej blott som
människa utan kanske ännu mer
som skolman. Jag hoppades, att
våra barns behov skulle bli fyllt.
Det blev snart tydligt på vem
man borde hoppas. En
författarinna, som själv varit lärarinna,
grep med sina sagomältade
dikter om svensk natur och
svenskt liv allas hjärtan. Det
måste vara hon, som skulle giva
det, som barnasinnena i Sverige
längtade efter.
På nyåret 1902 visade jag den
så uppgjorda planen för Fridtjuv
Berg. I läseboksfrågan liksom
i så många andra hade han
framfört bärande tankar, och vi
hade båda under en lång följd
av år talat och skrivit om en ny
läsebok, så alt vi kände väl
varandras tankar. Jag hade den
tillfredsställelsen, att han gillade,
vad jag gjort, och delade min
glädje över, att vi fått Selma
Lagerlöf att skriva första delen.
Plan till en historisk del
avhandlades samtidigt.
Vid ett personligt besök, som
jag gjorde hos författarinnan,
undertecknades en
överenskommelse om arbetets utförande.
Centralstyrelsen, inom vilken
vi omtalade våra förehavanden,
anmodade oss samtidigt att söka
föra verket till slut.
Den grundritning till arbetet,
som sålunda uppgjordes i slutet
av 1901 och början av 1902, hari
allt väsentligt blivit följd.
Insamling av material påbörjades
genast. Lilleraturen om vårt land
genomplöjdes, och personer i
olika landsändar vidtalades att
meddela sagor, sägner och
karakteristiska drag ur det nutida
livet, som ej förut varit i
boktryck.
Sedan författarinnan avslutat
ett annat av sina arbeten, över-
Valborg Olander.
lämnades vad som inkommit till
henne. Genom resor och egna
undersökningar blev detta av
henne kompletterat.
Alfred Dalin.
1906
Det var undertecknad, som
för sju år sedan först till Selma
Lagerlöf framförde en muntlig
förfrågan från herr Alfred Dalin,
om hon ville åtaga sig att skriva
för en ny folkskolans läsebok.
Hon gav efter mycken tvekan
sitt samtycke. Visserligen skulle
hon gärna vilja lämna något
annat efter sig än romaner, sade
hon, men uppgiften syntes henne
alltför ansvarsfull.
Selma Lagerlöf gjorde
emellertid elt uttryckligt förbehåll,
nämligen att hon wille vara ensam
om arbetet. Inget kommittéarbete
finge det vara. Så småningom
klarnade planen för henne,
nämligen att hon ville ensam skriva
om Sveriges natur och Sveriges
djur en bok, som alltså skulle
på sätt och vis motsvara den
geografiska och naturhistoriska
avdelningen i den gamla
läseboken. »Först böra barnen»,
menade Selma Lagerlöf, »lära
sig känna och älska det land,
som de bebo; sedan skola de
få veta de öden, som det har
gått igenom.»
Valborg Olander
1908.
ol
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
