Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
underbara resa genom Sverige.
digt», säger Selma Lagerlöf när
hon förtäljer om Kolmården.
»Byggmästaren har tröttnat och
gått ifrån arbetet...» Ett sådant
där ståtligt planerat,
monumentalt bygge var det Selma Lagerlöf
i begynnelseboken om Nils
Holgerssons underbara färd gav oss
att skåda i dess första resning.
Skulle hon mäkta föra det bygget
till slut eller skulle det komma
att stå där, visserligen storslaget
och imposant, men ofullbordat?
Men Selma Lagerlöf tröttnade
ej. Och nu reser det sig
fullbordat i enastående arkitektonisk
skönhet. Den anspråkslösa
lärarinnan i den lilla landsortsstaden
är nu vorden allas vår. Klassen
som nu glöder av intresse, äro
Sverges barn, de som generation
efter generation skola ha Sverges
framtid i sin hand, och deras
lärarinna Selma Lagerlöf skall
finnas så länge svensk stämma
ljuder och så vitt som svensk
kultur når.
Gurli Linder.
&
Några kritiska anmärkningar.
Författarinnan har alltså
försökt att förena en sagbok och
en lärobok. Hon har
otvivelakligt tänkt sig att en fantasirik
skildring skulle tilltala barnens
sinnen, göra läsningen roligare
Einar Lönnberg.
för dem och underlätta
hågkomsten av det lästa.
Hur skall det ej surra runt
i deras arma skallar, då de
ideligen få höra detta tröskat: »detta
är saga, detta är sanning». Den
metoden torde väl alla inse vara
förkastlig.
Skola djuren begåvas med
talförmåga, böra de få giva uttryck
åt sin egen biologiska uppfattning.
Författarinnan har valt
vildgäss till så att säga
huvudpersoner i boken. Det valet är visst
ej oävet, men det kan
misstänkas, att hon ej sett vildgäss på
närmare håll. Hade hon gjort
det, skulle hon troligen ej givit
en sådan beskrivning på dessa
fåglars fötter som hon gjort, eller
lämnat den uppgiften, att deras
ögon »voro gula och lyste». Det
hör väl till »sagan», liksom ock
att »Smirre räv» sprang från
landskap till landskap så ledigt
och lätt, till och med fortare än
gässen flögo. Skulle detta dock
ej kunna tänkas vara missledande?
Men ändå barockare är det att
låta vildgässen en gång »slå ner
på en balkong». En annan gång
på ett kyrktorn etc. Ej en bit
bättre är det, då förf. låter gässen
flyga fram och tillbaka inne i en
tät skog. Allt detta är en ren
orimlighet.
Vidare får man läsa att
kronhjortarna uppträda med
»mångtaggiga horn». Och vid det
»lekmöte» som är av förf. bestämt
till den 29 mars, hjortarna visade
sin »stridslek».
Nu är det litet otur med den
skildringen. Det är nämligen så,
att »vårens eld brinner» för
hjortarna om hösten, och den
29 mars ha de fälll sina horn
m. m. m. m.
En annan sak i samband med
skildringen från Tåkern torde
ock vara förtjänt att framhållas,
Det är ju möjligt, att av en eller
annan tjuvskytte där bedrives,
men att tillvita befolkningen vid
denna sjö ett så ohöljt fräckt och
systematiskt. jagande av änder
på förbjuden tid, det är väl ändå
för mycket och kan ej verka
gott. Den bristande kunskapen
är i och för sig ej föremål för
något klander från min sida,
men det kan ej undgå att väcka
min förvåning, att hon hyst så
stor tilltro till sig själv, att hon
vågat sig på att skriva en
läsebok angående ämnen, i vilka
hon är så litet hemma. Detta
visar en ringaktning av vetande
och vetenskap, som ej gör någol
gott intryck. Barn ha ett känsligt
sinne. Om de finna, att en deras
läsebok handskas = lättvindigt
med sanningen, kunna de lätt
nog själva få en beklaglig
ringaktning för sanningen, som sedan
kan medföra olyckliga följder
för framtiden.
Stockholm den 8 mars 1907.
Einar Lönnberg.
ed
Selma Lagerlöfs »Nils
Holgerssons underbara resa» är inte
någon barnbok. Den är för rörig
och har för långsökta bilder för
att barnen skola fatta dess
innehåll. Boken vimlar så av
osannolikheter ej minst på grund av
att författarinnan så föga känner
J.. L. Saxon.
03
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
