Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Selma Lagerlöf filmad
Mary Johnson
En programförklaring.
Mauritz Stiller.
För några år sedan, då vi
började filma böcker, och böcker
som hörde till de främsta i vår
litteratur, gjorde vi självfallet detta
med all pietet för boken. Pieteten
finns kvar, men numera kan
man dock medge att filmens män
då i sin ängslan att förändra
boken stundom förbigingo vad
filmen fordrar.
90
Einar Hanson
Stina Berg
Redan för fyra år sedan var det
på tal att filma »En
herrgårdssägen». Men Selma Lagerlöf var
då obenägen för saken. Hon har
sedan givit sin tillåtelse, när hon
sett hur filmningen av »Herr
Arnes pengar» och »Körkarlen»
utfallit, den allmänna rädslan för
en vandalisering genom
filmatisering har nu försvunnit. Hade
vi då gjort »En herrgårdssägen»,
hade filmen säkert mer än nu
blivit exakt bokens innehåll
Nu är den icke detta, den
är en film, gjord med filmens
anspråk. Man måste se den som
en filmpjäs, med idén tagen ur
boken och personligt omformad.
Jag har t. ex. givit den en
neutralt modern dräkt, man kan inte
säga när handlingen försiggår,
men den har icke någon
romantisk tidsfärg å la 1820-talet. En
detalj i boken har varit ogörlig
att överflytta på filmen: getterna
måste utbytas mot renar. Att se
getter piskas i en film är
omöjligt, på filmens klara språk, som
Adolf Olchansky.
Gunnar Hedes
saga.
En herrgårdssägen.
Så började den
främmande spela, och
Ingrid smålog, men på
samma gång såg hon
så övernaturlig ut, att
fru Blomgren trodde,
att flickan skulle
upplösa sig till en
solstråle och flyga bort
från dem.
Men då fru Blomgren
hörde den främmande
spela, kände hon igen
honom. »Jaså», sade
hon för sig själv, »jaså.
Det –är "ändå - hän.
Jaså, det var därför
han ville se oss gamla
människor uppträda.»
inte lämnar något åt åskådarens
fantasi, utan är vad som vwvisas,
skulle en sådan scen utan vidare
bli djurplågeri. Nu ha vi i stället
Gunnar Hede som släpas efter
en ren, en stark scen för övrigt,
men inte så påfrestande för
nerverna som det andra skulle
ha varit. Film är film, den rör
sig med samma idéer som
litteraturen levat på i århundraden,
men den gör det med andra
uttrycksmedel, på sitt eget sätt.
Fortsätter filmandet så här,
blir det snart nödvändigt att
annonsera på detta vis:
Gunnar Hedes saga (En
Fritt efter
en för Selma Lagerlöf främ-
herrgårdssägen).
mande idé.
Hasse Z.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
