- Project Runeberg -  En Lifsgåta. Utkast /
7

(1880) [MARC] [MARC] Author: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

7

Bröllopet firades enligt brudens önskan i all
enkelhet. Alla voro ense om, att en lyckligare
brudgum väl knappast kunde tänkas. Då man såg
de spasmodiska anfall af hänryckning, som då och
dä kommo öfver honom, undrade man, om han
verkligen kunde vara från den kalla norden.

Samma qväll anträdde de nygifta sin färd.
De hade så god tid på sig, att de hunno resa
utför Rhen. Då fru Brizot sista gången omfamnade
sin dotter, var det som om en ond aning gripit
henne, och hon kunde ej låta bli att hviska till
henne:

— Var stark, mitt barn, när sorgen kommer!

Sorgen! Hvem tänkte nu på, att det fans
någon sorg i verlden? Låg ej hela lifvet framför
dem som en bröllopsresa genom paradisiska
näj-der i solljus och kaprifoliedoft? Hvilket ondt
skulle väl kunna träffa två unga varelser, som
draga genom lifvet sida vid sida, öga i öga,
uppburna af sin kärlek och sitt ungdomsmod som af
osynliga vingar? Och skullo ej den makt, som
är starkare än döden, och livara glöd är brinnande
och en Herrans låga, uppehålla dem i alla strider
och gifva dem kraft att bära allt och öfvervinna
allt? — Och som till svar på hennes tysta
tankar tryckte i detta ögonblick hennes make, gynnad
af mörkret, en varm kyss på hennes kind.

Denna resa med dess oblandade frid och glädje,
dess höga och harmoniska stämning som under
en vacker dröm och dess djupa andedrag i en luft,
mättad med skönhet, blef den ljusaste punkten i
Alines lif, det fagraste och käraste bland hennes
minnen. Och Gudmund tycktes dela hennes
känslor. Det strålande, liffulla uttrycket i hans
ansigte, den stolta kastningen på hufvudet, den
spänstiga gången, allt hos honom vittnade om lycka

J

à

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:09:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lelifsgata/0009.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free