- Project Runeberg -  En Lifsgåta. Utkast /
8

(1880) [MARC] [MARC] Author: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

8

ocli segerglädje. Hvar lian framgick, såg mari
efter honom med undran och betydelsefulla leenden,
och när Aline en gång kom upp från salongen och
tyst närmade sig sin man, som stod med korslagda
armar vid relingen, försänkt i ett slags extas,
brummade en gammal misantrop till engelsk lörd, som
satt ett stycke ifrån henne:

— Do’nt -wake him! The fool is happy.

Men från det ögonblick, då de satte foten på

svensk jord, försiggick en förändring med honom.
Under järnvägsresan från Malmö var han tankspridd
och fåordig, och clen hand, hvarmed han ibland
förstulet smekte hennes, var iskall. Hon lutade
sig orolig emot honom för att fråga, om han ej
mådde väl, och då hon ändtligen lyckades få se
hans bortvända blick, hade den det gamla mörka,
q valfulla uttrycket.

— Ar du missnöjd med mig? hviskade hon.

— Med dig? svarade han, och i ett nu
sopades molnen bort från hans panna, och solljuset
bröt sig fram genom hans blick. Men Aline kände
sig ej fullkomligt lugnad. Hon undrade inom sig,
huru länge det skulle dröja, innan hon lärt känna
honom så väl, att hon kunde läsa hans tankar.
Att hon en gång måste komma så långt, tog hon
for gifvet.

Vid en af stationerna steg Gudmund af för
att sätta sig i en rökkupé. Aline blef icke stött,
men förvånad; om lian också ville öfverlemna sig
åt sina egna funderingar, hvarför kunde det ej ske
i hennes närvaro? Hade hon sett uttrycket i hans
ansigte, då han kastade sig ned i rökkupéns hörn
och stödde pannan mot handen, utan att tända
någon cigarr, hade hon väl ej kunnat sitta så lugn
och tala med sina grannar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:09:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lelifsgata/0010.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free