Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10
— Modrens afbild, brummade det frän andra
ändan af rummet, där tant Karna liöll på att blåsa
inbillade damkorn frän téköket.
— Modren — kände ni henne?
— Måtte väl det; jag var ju i huset under
hela de två åren de voro gifta. Undrar just hur
här annars skulle ha sett ut! Hedvig, salig
menniskan, hörde till nutidens nervösa, romaneska
fruntimmer, och hon brydde sig visst inte om något
så prosaiskt som hushållet.
Aline kände sig helt förlägen; hon hade visst
ej framstält frågan för att få höra nägonting
ofördelaktigt om sin företräderska. Hon afbröt
emellertid genast samtalsämnet af fruktan att få höra
mera. Hon funderade just öfver hvad hon nu skulle
säga, då lyckligtvis i det samma Gudmund
inträdde.
Han stannade ett ögonblick vid dörren,
kanske för att betrakta den vackra gruppen framför
brasan; därpå gick han hastigt fram till sin hustru
och slöt henne med en sådan stormande
lidelsefullhet i sina armar, att barnet i hennes famn
vaknade och började gråta.
— Sakta, sakta, min gunstig herre, varnade
den unga frun leende och såg upp i sin mans
ansigte, som strålade af rörelse och ömhet. — Sakta
— Hedvig har nyss somnat.
Men hvad gick nu åt honom? Hvad hade hon
då sagt, eftersom han behöfde rycka till och så
hastigt aflägsna sig igen?
Tant Karna tände nu armstakarne och lyfte
locken af karotterna. Gudmund tog den lilla ur
Alines armar och lade henne på en soffa i ett
hörn af rummet, där hon somnade om.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
