Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11
— Min dotter heter Maria, sade han kort,
under det lian lade soffkudden till rätta, så att
barnet skulle ligga beqvämt.
— Maria! upprepade tant Karna utom sig af
förvåning. — Hvarför får hon inte behålla det namn,
hon hittills alltid — —
— Hon är döpt till bäggedera, men jag
tycker mest om Maria; så hette min mor. — Få vi
supera nu?
Och därmed var det samtalsämnet afklippt.
Tant Karna nöjde sig med att göra stora ögon,
men därmed höll hon på så länge, att Gudmund
till sist frågade henne, om man nödvändigt
behöfde komma direkt från Paris för att vara hungrig.
Men Aline kunde ej låta bli att smeka sin
mans hand under bordet. Hon hade nog förstått
honom. Om barnet än bure sin mors namn —
hvad betydde det? Kunde hon vara svartsjuk på
en afliden? Var detta namnombyte en yttring af
grannlagenhet mot den nya hustrun — och så var
det naturligtvis — då hade han visserligen helt
och hållet misstagit sig om rätta sättet, men hans
goda uppsåt var , omisskänligt; hon var både rörd
och tacksam därför.
Och då de efter måltidens slut bröto upp,
smög hon sig intill sin mans sida och hviskade:
— Vill du bevilja mig en bön, Gudmund?
Det är den första, jag ställer till dig i vårt hem.
Låt oss fortfarande kalla vår lilla flicka Hedvig —
jag tycker så mycket om det namnet, isynnerhet
sedan tant Karna upplyst mig om, hvem som
burit det förut.
— Som du vill, svarade han halfhögt. Hans
röst lät så underligt tonlös.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
