- Project Runeberg -  En Lifsgåta. Utkast /
14

(1880) [MARC] [MARC] Author: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

14

ledning till misstankar, det är säkert, men det vet
jag visst, när fruarna slå sig på jalusi, är det
aldrig någon reson med dem. Jag tror till och med,
att Hedvig kunde ha blifvit svartsjuk på mig, så
gammal och grå jag var, om hon inte haft några
andra föremål att tillgå. Men han var så gocl och
tålig och undfallande, så att några stora uppträden
blef det aldrig af. De lefde för resten inte länge
tillsammans; se:n lillan kom till verlden, repade
modren sig aldrig riktigt. Hennes nervsystem var
alldeles förderfvadt af romanläsning och griller,
hon for till brunnar och bad, men det hjälpte inte,
och en sommar — det är nu tre år sedan — dog
hon nere i Marstrand, dit han följt henne. Hon
fick således ha honom hos sig ända i det sista.

Nu voro de framme vid kyrkogården. Den
Palmska familjegrafven låg vid stora gången,
omgifven af ett högt järnstaket. Under det ena af de
präktiga granitmonumenten hvilade Grudmunds
föräldrar, under det andra hans hustru. Tant Karna
tog upp en nyckel ur fickan, låste upp grinden
och gick in, följd af Aline

— Hvad vill det säga? utropade gumman, i
högsta grad förvånad. — Här har någon varit mig
i förväg! Blommorna, som jag lade hit i Lördags
åtta dagar sedan, äro bortkastade, och marken är
full af spår — efter en karl, tillade hon, sedan
hon nogare undersökt märkena i sanden. — Ingen
har begärt nyckeln af mig; det fins bara en till,
ocli den hänger på Gudmunds nyckelknippa. Han
måtte således ha varit här i går qväll, medan vi
väntade på honom så länge.

— Det är möjligt, sade Aline helt sakta. Hon
lade ned kransen på grafven, satte sig därefter på
den lilla järnsoffan, som stod der, och började att
med tankfull uppsyn rita bokstäfver i sanden med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:09:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lelifsgata/0016.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free